Det var ju i första hand Häxan som upptäckte de här dumheterna och eftersom jag också blev upprörd av det, så valde jag att blogga på samma ämne. Nu slutade ju tyvärr inte historien här, med att Vivalla Brf tog bort de uthängda personernas märkning på sina tavlor, utan man valde i stället att försvara sig med att det inte är olagligt, eftersom det varit uppe i rätten!!

Debatten har fortsatt i Vivallas gästbok och något rimligt, godtagbart svar tycker jag inte att man kunnat lämna. Extra anmärkningsvärt blir det om man ser att även några boende har hoppat in i debatten och ingen av dessa verkar hålla med styrelsen. Jag blev också förvånad över att man på en öppen Internetsida och tillika gästbok, kräver att den som skriver i gästboken måste uppge namn, lägenhetsnummer och telefonnummer. Det blir ju då extra intressant när bostadsrättsföreningen tycks ha flera bostadssociala lägenheter. Det är också intressant med tanke på att man oftast uppmanar folk att INTE lägga ut för mycket personliga uppgifter på nätet och dessutom finns det ju flera aspekter, till exempel skyddad identitet och skyddat boende som gör att många idag absolut inte skulle lägga ut personliga uppgifter.

Anledningen som styrelsen uppger till att dessa uppgifter måste lämnas för att man inte ska få sin kommentar eller fråga raderad i gästboken, är för att man ska kunna kontakta personen i fråga.

Här tror jag Vivalla helt och hållet missförstått detta med öppna forum på nätet eller direktkommunikation. Jag kan inte se varför man inte skulle kunna ställa en fråga, som anonym och kunna förvänta sig ett allmänt svar från styrelsen som rör hela föreningen?

Dessutom kan man ju alltid ifrågasätta vad en anonym kommentar är? I detta fall har Andreas skrivit med förnamn och även lämnat sin mailadress.

Som du kan läsa nedan så svarar i stället ordförandets fru en av de boende: Andreas med:

“Du Andreas verkar vara en feg skit som inte törs stå för dina åsikter eftersom du inte skriver vem du är (mer än ditt förnamn)”

(Alla skärmdumpar i inlägget är klickbara, denna kommentar har dock tagits bort ur gästboken nu, varför kan man ju fråga sig? Är det någon som är en sådan “feg skit” att personen inte kan stå för vad den skrivit? )

Bara sedan denna debatt har påbörjats så har minst två inlägg redan raderats, vilka har författats av styrelsen + ordförandets fru. Kan det bero på att när man nu insett att man har ögonen på sig utifrån, så kanske man inser det olämpliga i att ordförandes fru kallar en i föreningen för “feg skit”?

Helt okej känns kanske inte heller det andra borttagna inlägget, skrivet av ordföranden, där han ofrivilligt avslöjar att han inte förstår Internets funktion och uppbyggnad och dessutom tror att man inte “törs” skriva ut alla sina privata uppgifter. Det är inte utan att man får tankarna att det kanske finns anledning för vissa boenden att inte skriva ut sina personuppgifter?

Häxans inlägg i debatten:

• Organiserad stigmatisering och pennalism
• Styrelsen för brf Vivalla börjar få kalla fötter?

Nu råkar det vara så att varken jag eller Häxan riktigt kan släppa detta, trots att vi inte bor i det berörda bostadsområdet. Men ibland kan man bara inte (och ska inte heller, tycker jag) släppa saker som man tycker är felaktiga och som faktiskt drabbar en hel del människor. Det har blivit en fråga för oss om medmänskligt perspektiv.

Vivallas ovilja att tillmötesgå detta, även av personer boende i bostadsrättsföreningen, med en i mina ögon dålig bortförklaring, driver oss till att gå än mer till botten med detta.

I Vivallas gästbok har vi från styrelsen genom Jonas fått upplysningen att:

“Denna fråga har varigt på tapeten tidigare och har även prövats i rätten där BRF Vivalla fick rätt att göra på detta vis”

Vi har nu därför kontaktat Förvaltningsrätten i Uppsala. Vi har talat med en väldigt hjälpsam person som i skrivandets stund har gått igenom alla domar sedan 2004 både gällande Vivalla och även Riksbyggen i stort, utan att finna den dom man hävdar ska ha gett rätten att märka upp soc. lägenheter. Hon är just nu nere i arkivet för att se om denna dom kan finnas från tidigare år än 2004.

Vidare har vi också kontaktat Uppsalas kommunjurist. Han bekräftar att detta handlar om sekretessbelagda uppgifter. Tyvärr var han väldigt upptagen när vi ringde och bad oss återkomma i morgon. Men hans spontana reaktion när vi förklarade vad det handlar om, var:

“Oerhört olämpligt”

och

“Stigmatiserande”

Vi har anledning att tro att vi kommer återkomma om detta i våra bloggar…

OBS!! Viktigt tillägg: Läs kommentar nummer 4 i Häxans blogg HÄR! Bara den kommentaren kan få mig att gå hur långt som helst i detta ärende!!

Läs även andra bloggares åsikter om vivalla brf, uppsala, stigmatisering, bostäder, bostadssociala lägenheter, kommunen, pennalism,

Jag har lyssnat klart på ljudboken Tyskungen av Camilla Läckberg. Katarina Ewerlöf är uppläsare (som för övrigt är min favorituppläsare!) i ljudboken.

Jag har skrivit det förut, men jag skriver det igen: deckare är inte min favoritkategori när vi kommer till böcker, men Camilla Läckberg´s deckare tillhör lite av mina favoriter i den kategorin. Jag läser ändå rätt mycket deckare, även om de inte är ett förstahandsval för mig. De kan naturligtvis vara underhållande ändå, även om jag hellre väljer andra typer av böcker.

Den här boken: Tyskungen måste jag säga att jag blev något besviken på! Jag hade hört så mycket om den här boken, så troligen fick jag lite för höga förväntningar på den. Jag kanske skulle ha upplevt boken bättre om jag inte hade haft dessa höga förväntningar på den?

Genom att finna en nazistmedalj och läsa sin bortgångna mammas dagböcker, uppdagar Erica att hennes mamma nog hade många hemligheter som Erica aldrig kunnat ana. Erica börjar gräva i det förflutna och söker upp en historielärare för att få svar på frågorna som börjar samlas. Strax efter Erica´s besök hos historieläraren är han mördad.

Samtidigt är tanken att Erica ska skriva på sitt manus och hennes make, polisen Patrik har precis gått på pappaledighet, men dras in i mordet i alla fall, då han inledningsvis har lite svårt att släppa jobbet och vara pappa på heltid.

Detta är upprinnelsen till deckaren Tyskungen.

Boken får en trea i betyg, av fem möjliga:

För andra boktips, gå in på Boktipset!

Läs även andra bloggares åsikter om boktips, tyskungen, deckare, ljudbok, böcker, spänning, katarina ewerlöf, recension,

Igår åkte jag, Mabou, Häxan och två av hennes barn på cirkus. I sanningens namn så känns det mesta i mitt liv som en enda stor cirkus i perioder. Nu hade Mabou tjatat om cirkus ett tag och så visade det sig att Socialdemokraterna hyrt in Cirkus Skratt. Man fick betala en mindre summa själv per person och så fick man gå på jättebillig cirkus. Jag gillar jättebilligt jättemycket. Gratis är gott och nästan gratis är också gott. Det här valfläsket svalde jag direkt! Så jag lämnade mitt cirkus-hem för att gå och spana in en cirkus i blågult tält.

Thomas Östros var där och snackade lite innan det började, tillsammans med en kvinna jag inte uppfattade namnet på…

De här tjejerna kunde rocka…

…det kan de här två tjejerna också, precis som de tre clownerna i bakgrunden…

Den här tjejen hade total kroppskontroll, skulle man lugnt kunna påstå…

Stå på huvudet är ju lätt som en plätt. Så här brukar jag värma upp på morgnarna innan jag sticker till jobbet… Eller inte…

Stå på huvudet och snurra ringar på fötter och händer är ju också en träningsform…

En del gör vad som helst för lite uppmärksamhet…

(Allvarligt talat så var jag ruggigt imponerad av den här damen)

En cirkus har förstås lite djur. Den här cirkusen är nog den enda som har en rosa kamel med lösögonfransar den kunde flirta med och en pussmun med rött läppstift. Med andra ord en äkta cirkuskamel!

Jodå, det fanns andra fyrbenta vänner också…

…och väldigt små fyrbenta vänner med…

Fördelen med små hästar, är att de kan sitta ner och äta vid dukat bord med rödrutig duk

Den här killen kunde både dansa hiphop och jonglera

Världens starkaste man fick vi också se

Den här tjejen visste hur man svingade sig fram i tillvaron…

Döm om min förvåning när självaste Reinfeldt visade sig vara Sossarnas egen lilla Clownmaskot.
(Eller okej då, det var kanske inte helt sant, men jag såg faktiskt honom lite tidigare på dagen i stan i Uppsala, när vi var med Mabou till tandläkaren och sedan var vid valstugorna på Stora Torget för att köpa de billiga cirkusbiljetterna.)

Sedan var det dags att gå hem… Tack för en trevlig cirkuskväll till både sossarna och Cirkus Skratt!

Läs även andra bloggares åsikter om cirkus, cirkus skratt, reinfeldt, clowner, socialdemokraterna, gratis, billigt, val 2010, thomas östros,

Scouterna

Del 1 kan du läsa här: Mellan dammråttor och politik Del: 1

Även om jag kan känna mig kluven till att ett så pass litet parti som Sverigedemokraterna, får så enormt mycket uppmärksamhet i media, bloggar och även i folkmun, så väljer jag ändå att skriva lite om mina tankar runt just Sverigedemokraterna och även hur mina tankar går runt den röst jag tänker ge.

Min starkaste kritik ligger förstås i Sverigedemokraternas invandrarfientliga politik.

Tidigare artiklar om SD:s bakgrund som jag tycker det är viktigt att komma ihåg:

SD:s mörka historia

SD:s hemliga etniska plan

Sverigedemokraternas 33 punkter

En sak som ofta slår mig när jag läser SD:ares olika ideér och åsikter på nätet. Både i deras partiprogram, men också olika artiklar och allmänna åsikter från personer som säger sig planera att rösta på SD i valet, är att när de talar om invandrare, flyktingar, mångkultur, så talar de ofta om personer som jag inte känner igen, trots att jag lever i en mångkulturell familj och trots att jag sedan barnsben levt med och bredvid invandrare. Jag har träffat en massa invandrare som varit idioter. Precis som jag träffat en massa Svenskar som varit idioter.

Frågan om vem som är svensk har jag redan skrivit om nyligen i DETTA inlägg. I Sverigedemokraternas invandrarpolitiska program skriver de: “Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.” Att man dessutom kritiserar att invandrare inte vill anpassa sig till Sverige, samtidigt som man vägrar acceptera att en person som ser sig som svensk, kan svenska, är “anpassad” till det svenska samhället på alla vis, är svensk för att den inte “ser svensk ut” gör med all säkerhet utanförskapet större och viljan att ta till sig från den svenska kulturen mindre.

Men jag har aldrig träffat de där invandrarna som “inte vill” bli en del av det svenska samhället. Jag har träffat invandrare som lärt sig Svenska på nolltid och så har jag träffat de som det tagit lång tid och mycket kämpande för att lära sig språket. Men jag har faktiskt ALDRIG träffat en endaste invandrare som INTE VILL lära sig det svenska språket.

Jag har mött invandrare som haft svårt att få arbete. Jag har träffat de som till och med har gett upp under långa perioder, för att de tappat hoppet om att någonsin få ett jobb. (Precis som jag träffat Svenskar i de situationerna) Men jag har ALDRIG träffat en invandrare som inte VILL ha jobb, eller som rent av tackat nej till ett jobb för att de hellre vill leva på bidrag.

De finns säkert. Det finns uppenbarligen en massa människor som är väldigt oliktänkande och “udda”. Men dessa personer finns naturligtvis inom alla kulturer, länder och religioner.

Det rimmar lika illa som den omtalade, av TV4 stoppade reklamfilmen om SD. När jag såg filmen första gången, så kunde jag inte låta bli, trots den allvarliga undertonen, att gapskratta. Man har i filmen som du kan se HÄR framställt det som om ett gäng burkaklädda kvinnor med barnvagnar som vapen, jagar en  Svensk pensionär med rollator, för att sedan visa att de springer mot att rösta för invandring, samtidigt som pensionären röstar för just pensionärerna.

Inte nog med att bilden man först gör, är väldigt osannolik. Jag har då aldrig hört talas om burkaklädda kvinnor med barnvagnar och i grupp, jaga svenska pensionärer med rollator. Tvärt om tycker jag personligen att burkaklädda kvinnor utstrålar “låt mig vara i fred” och inte som några blodtörstiga pensionärshatare. Jag tror de flesta av oss som kommit i kontakt med många invandrare, tvärt om kan vittna om att många utomeuropeiska kulturer snarare är mer måna om och tar väldigt väl hand om äldre människor.

Opinionsbloggen om SD:s reklamfilm.

Dessutom har jag alltid ogillat när man i politiska debatter eller rent allmänt också, för den delen, ställer olika “svaga” grupper eller bara grupper av människor mot varandra. Om detta skrev jag redan 2006 och jag tycker det är lika aktuellt idag, om inte än mer aktuellt. Just detta gör SD. Man väljer att ställa olika grupper mot varandra. I detta fall pensionärer mot invandrare. Det är så låg nivå att jag blir spyfärdig!

Informationstavla om Uppsalahögarna i Gamla Uppsala

En annan sak som jag ofta reagerar på, i debatter med just Sverigedemokrater, eller om man vill göra det enkelt och konkret, om man läser deras invandringspolitiska program så skriver man att man är emot mångkultur:

Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.

Man skriver också att man deras alternativ bland annat är:

Ett stärkande av den svenska kulturen

I andra diskussioner och artiklar läser jag ofta om Sverigedemokrater som anser att de inte har rätt att utöva Svensk kultur, men jag ser aldrig några konkreta exempel på vad de inte kan utöva och varför de inte kan det. Eller som i en kommentar i min blogg nyligen (som i detta fall inte utgav sig för att vara SD:are, men ändå hade liknande uppfattning om den svenska kulturen):

Vill inte vara en minoritet, vill ha mitt eget land, eget folk, egna kultur och religion.

Jag ställde några simpla frågor till den här personen, men har ännu inte fått något svar. Nu vänder jag mig till alla som någon gång uttalat liknande innebörd:

Exakt vilken Svensk kultur är det du syftar på, som du anser att du inte kan utöva?

Exakt vem eller vilka förhindrar dig att utöva den?

Samtidigt som jag undrar om du verkligen på allvar tror att “Svensken” är i minoritet i Sverige?

Jag skulle verkligen vilja ha ett uppriktigt svar på dessa frågor.

Ett bröllop i Uppsala förra året med folkdräkter. Vackert. Svensk kultur. Men handen på hjärtat: hur många Svenskar gifter sig i dag i Svenska folkdräkter? Jag har aldrig sett en Sverigedemokrat i Svensk folkdräkt, dessutom är även folkdans en blandning av influenser från olika länder…

Ett annat problem med personer och SD:are som skriver ut i svarta rubriker om att:

“Muslimer är terrorister och passar inte in i vår kultur”

“Invandrare vägrar assimilera sig”

“Utomeuropeiska invandrare vill inte bli en del av det Svenska samhället”

“Invandrare vill inte lära sig Svenska eller blanda sig med svenskar” etc.

Ett stort problem jag ser med dessa uttalanden är att man dels förstärker “vi och dom-känslan”, men framför allt, med denna skrämselpropaganda, som ovan nämnda reklamfilm är ett ypperligt exempel på, som oftast kommer sig av personer som sällan själva umgås med eller i många fall inte ens kommer i kontakt med några invandrare. Dessa uttalanden kommer sällan från personer som lever i invandrartäta områden eller har barn som går i dess skolor, vilket gör att de VERKLIGA problem som finns då kulturer möts, eller helt enkelt för att det är avskärmade, segregerade områden, försvinner i ramaskriet från personer som faktiskt har extremt lite med verkligheten i invandrartäta områden att göra!! (Själv anser jag att de största problemen med dessa områden är en klassfråga och inte vilket ursprung invånarna har, då liknande problematik alltid funnits i dessa områden, långt innan vi hade så många invandrare i Sverige som vi har idag. Om det har jag skrivit tidigare: Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar!)

Manifestation för Pela och Fadime i Stockholm för några år sedan

Det gör mig förbannad! Låt de personer som bor i de invandrartäta områdena komma till tals om den problematik som faktiskt finns där, med språkbrister i både skolan och bostadsområdet, problem med unga tjejers rättigheter att bestämma över sina liv. Låt dem komma till tals och också komma med ideér om hur problemen skulle kunna lösas i stället för att smutskasta och försöka vinna politiska populistiska poäng med denna skrämselpolitik, som inte kommer att ta oss framåt, utan som kommer att ligga som en bromskloss för vår mänskliga utveckling!

En runsten i den Uppländska naturen

Vore det inte rimligare, bättre och mer logiskt att försöka finna en väg där vi alla KAN leva tillsammans? De flesta av oss klarar ju faktiskt det alldeles utmärkt och känner dessutom att mångkulturen berikar våra liv, i stället för att förstöra!

Läs även andra bloggares åsikter om sd, sverigedemokraterna, 2010, val, sverige, invandrarpolitik, kultur, mångkultur, reklam, invandrarfientliga,

Medan jag har gått här hemma i helgen mellan dammsugaren, dammtrasan, tvättmaskinen och skurborsten har jag funderat ganska mycket. En stor del av mina tankar har kommit att inrikta sig på politik. Det är ju mycket nu i valtider och det är en hel del skriverier om politik i allmänhet och om Sverigedemokraterna i synnerhet.

Även om jag kan känna mig kluven till att ett så pass litet parti får så enormt mycket uppmärksamhet i media och i bloggar och även i folkmun, så väljer jag ändå att skriva lite om mina tankar runt politik rent allmänt och även om just Sverigedemokraterna och även hur mina tankar går runt den röst jag tänker ge i det kommande valet. Jag kommer skriva mer om Sverigedemokraterna i nästa inlägg om politik, Del:2.

För er som känner er osäkra på vad ni ska rösta på, vill jag verkligen rekommendera att läsa Häxans inlägg: Alliansen är ett starkt argument för att rösta rödgrönt. Det är ett kort och koncist inlägg med konkreta exempel på vad Moderaterna har stått för genom åren och ända fram till nutid.

Själv skulle jag aldrig drömma om att rösta på alliansen, även om jag tycker de rödgröna hittills gjort ganska dåligt ifrån sig inför valet. Jag är kanske inte så jättenöjd med förgrundsfigurerna i den rödgröna konstellationen, då jag tycker att de har svårt att nå ut och varit ganska “grå”. Tyvärr tycker jag nog inte att  vänsterblocket haft någon riktigt bra partiledare sedan Olof Palme, men i Sverige röstar vi ju ändå inte på person, som i presidentval, utan på partiet i sig och vad de står för. Men till de rödgrönas fördel så har jag svårast att se att just de skulle ingå ett samarbete med SD om de nu skulle bli vågmästare. Eller hoppas jag i alla fall.

För mig står alliansen mot allt det som mina förfäder har kämpat för och som vi idag kan skörda frukterna av, men så lätt glömmer vad det kostade att genomföra detta, såsom fem veckors semester, a-kassa, folkpensioner, barnbidrag, föräldraförsäkringar, fria skolor, äldreomsorgen och sjukvård etc.

Sverige-Paradiset?

Tyvärr håller alliansen nu på att avveckla den välfärd vi levt i och som våra förfäder har kämpat för och det skrämmer mig. Jag fortsätter gärna betala höga skatter för att kunna leva i ett tryggt välfärdssamhälle. Helt nöjd med hur vårt land styrs, tror jag inte att någon är, oavsett vilket parti eller vilken färg som regerar, men om man ser det i ett större perspektiv så är jag ändå övertygad om att de rödgröna kan göra och har gjort ett bättre jobb än vad de blåa har möjlighet att göra och gjort under den tid de har regerat.

Tyvärr är det inte bara nedrustningen av välfärdssamhället jag reagerat på när det gäller alliansen. Jag tycker också det finns en hel del beröringspunkter med just Sverigedemokraterna både bakåt i tiden och i nutid. Jag har nyligen skrivit om mina åsikter om Folkpartiets invandringspolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, rödgröna, moderaterna, sd, välfärd, rösta, val 2010,

Vi har inskaffat nya bord till vardagsrummet också. Ja, ni minns kanske hur det gick med mitt förra vardagsrumsbord… Så nu gäller det bara att hålla Isa borta från borden när hon dammsuger, eftersom det inte var festen som pajjade bordet, utan dammsugaren (enligt hennes egen utsago)…

Det gamla bordet, som fick sig en törn av dammsugaren…

De nya borden…

Det bidde två bord i stället för ett och Isa har lovat att betala dem för sin sommarjobbslön, så vi får väl se…

Nåja, jag har inte bara städat och röjt och bytt gardiner och grejer, jag har också varit på höstens första radiomöte. Så nu är jag laddad för en höst med en massa kåserier.

På väg till radion i Fredags

Nu är det ju ingen tvekan om att det är höst. Skolorna har börjat, det känns i luften, en ny slags kyla har smygit sig in och så det yttersta beviset: jag har tagit fram min röda höstsjal!

Jag har som sagt en massa bloggerier i huvudet, så fler inlägg är absolut på väg! Håll i er, för nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om höst, vardagsrumsbord, helg, bilder,

Det spelar liksom ingen roll hur stora de är, eller vilka jobb, partner eller liv de väljer att skaffa, vilka misstag de begår, vilka mål de uppnår, eller misslyckas med, men den där enorma, superstarka, villkorslösa och förbehållslösa kärleken till sina barn går liksom aldrig över.

På ett sätt blir den starkare med åren, ju mer man går igenom tillsammans, desto mer svetsar det en också samman.

Den minskar aldrig. Och den försvinner aldrig. I stället utvecklas den och slingrar sig in i barnen på de mest outgrundliga vägar. Likt en slingerväxt som inte slutar växa, men som väver sig in där den sätter upp sitt mål.

Jag är så tacksam för mina barn att det inte finns några gränser! Tack för att ni finns och tack för att ni är precis de personer de är! Var och en med sin egen personlighet, sina egna styrkor och svagheter! Tack för att ni förgyller varje dag i mitt liv och tack för att jag får vara en del av era liv!

Jag vill också passa på att tacka de andra barnen i mitt liv för att ni finns och LEVER! Ni gör mig till världens rikaste kvinna!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, tacksamhet, kärlek, villkorslös kärlek, stolthet, förälder, mina barn,

Jag får lite då och då lämna in min cykel för reparation eller lagning av punka. Nu var det Mabou´s cykel som fått punka och dessutom hade han ett väldigt slitet bakdäck. Inte nog med det, hans pakethållare hade helt ramlat av, växlarna funkade inte så bra, handbromsen var kaputt och framskärmen svajade löst och farligt och ena handtaget var borta.

Igår lämnade jag in den, för att fixa till lite. Jag glömde typ att säga till om hälften. Jag bad honom laga punkan och byta backdäck, skruva på pakethållaren och skruva fast framskärmen.

Idag hämtade jag den. Han hade:

• Bytt slang
• Bytt bakdäck
• Fixat handbromsen
• Satt på nytt handtag
• Bytt växel
• Skruvat fast pakethållaren
• Skruvat fast framskärmen

… för en spottstyver!! Inte undra på att jag är en trogen kund som älskar min cykelhandlare. Uppå allt detta så är Nestor ruggigt trevlig också!

Nu kan Mabou fortsätta cykla som en raceråkare! Tack för den, Nestor!!

Läs även andra bloggares åsikter om vardag, glädje, cykelreparatör, uppsala, nestor,

Min ultimata spellista under storstädning kan du lyssna på HÄR!

Sa jag att det är en salig blandning?

Läs även andra bloggares åsikter om spellista, youtube, musik, storstädning, städa, vardag, salig blandning,

Igår sändes det första radiokåseriet av mig inför hösten. Just den här delen skulle dock ha sänts redan för ett år sedan, men då det blev något problem med inspelningen då, så ville man ha med detta i år i stället, trots att det var ett år gammalt. Så vi spelade in det igen och det sändes alltså igår.

Du kan lyssna på kåseriet HÄR! (Dra fram tidsvisaren till 12.45 för att bara höra kåseriet). Så småningom läggs det kanske upp HÄR så småningom där alla våra kåsörers kåserier brukar läggas upp så småningom…

Jag kommer fortsätta köra kåserier varannan tisdag i radion och kommer fortsätta lägga upp länk i min blogg efter sändningarna.

Mabou med sin kompis Prinsessan

Läs även andra bloggares åsikter om radio uppland, kåseri, radio, krönika, fatou touray, skolstart, första klass, barn, humor,

Jag har lyssnat på ljudboken Kniven i Hjärtat av Björn Ranelid. Björn är själv uppläsare av den här boken. Ljudboken är utgiven av Bonnier Audio. Det här är nu den tredje ljudboken i rad som jag lyssnar på, som:

• Läses av författaren
• Har fängelse och rättsväsen som grundhandling
• Som läses upp på Skånska

Det är ingen tillfällighet, då denna typ av böcker ligger i mitt intresse. Skånskan är däremot en tillfällighet och dessa tre böcker på rad har nu slagit hål på en fördom hos mig, nämligen: Att det är svårt för mig att begripa skånska. Dessa tre ljudböcker var inte alls svårbegripliga.

Den här boken handlar om hur en till synes välmående familj hamnar i en katastrof. Pappan i familjen begår ett brott och de två äldre döttrarna bestämmer sig för att ta totalt avstånd från pappan, som döms till livstids fängelse. Den lille sonen, som ännu är bara ett barn, när brottet begås, förlorar automatiskt kontakten med sin far.

När han växer upp bestämmer han sig dock för att ska söka upp pappan och börjar besöka honom på den anstalt han sitter. På så vis börjar en ny relation att växa sig fram. Man får följa sonen Kasper genom hans känslor av kärlek, ilska, svek och glädje över att ha “återfått” sin far. Kontakten blir han dock tvungen att gömma för sina systrar.

Boken är viktig och tar greppet på ett starkt och viktigt ämne. Den visar också hur en anhörig ofta själv är ett brottsoffer. Att det idag finns många barn i Sverige (och i andra länder, förstås) som kan vara både anhörig, brottsoffer, arg och kärleksfull mot sin förälder. Samtidigt. Att det ena inte automatiskt utesluter det andra.

Det är lite en annan sida av samma mynt, som Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset, som jag nyligen recenserade. Tyvärr tycker jag inte riktigt att Björn Ranelid lyckas ta den här boken så djupt som han skulle ha kunnat.

Den innehåller verkligen viktiga och känslomässigt starka ämnen och tar de delvis vidare. Men tyvärr tycker jag att boken i vissa delar blir en lång lovsång till pappan.

De delar jag egentligen vill beröra i denna recension, låter jag bli av hänsyn till er som kanske tänkt läsa den, då det annars skulle förstöra hela spänningen i boken med de avslöjanden.

Boken är klart läsvärd!! Jag rekommenderar den verkligen, då jag tycker ämnet är både intressant och viktigt! Om inte annat för att den väcker en hel del tankar hos en själv, som jag tror är viktiga att fundera på. Tyvärr når den inga riktiga höjder, så därför nöjer jag mig med att ge den betyget tre av fem:

För andra boktips, gå in på Boktipset!

Läs även andra bloggares åsikter om boktips, böcker, ljudbok, björn ranelid, fängelse, kniven i hjärtat, anhörig, recension,

Jag säger det utan minsta bitterhet eller sorg. Det är bara ett konstaterande. Egentligen ett ganska skönt sådant. Men allt det vi har är oss själva. Vi kan inte lägga vår tilltro till någon annan eller tro att saker i livet löser sig av sig självt.

Det är skönt att konstatera att även om man inte vet var man har någon annan, så vet man i alla fall var man har sig själv.

Jag har funderat mycket över det här den senaste tiden. Kanske närmar jag mig en 40-årskris?  Men sanningen att säga så har jag nog aldrig känt mig tryggare eller mer tillfreds med min vardag, än jag gör just nu. Det finns en särskild tjusning i att bli äldre.

Jag vill inte ha några himlastormande nyheter, eller överraskningar. Det är de där små, små guldkanterna på vardagen jag värdesätter idag. En god middag med familjen. Att få hållas med små drömmar, som kanske inte någonsin kommer att slå in, men som finns där och ger mig näring varje dag.

Att komma hem till ett städat hem. Att se botten på tvättkorgen. En kort möte och pratstund med en vän. En renbäddad säng. En stund i soffan med täcke och ett eller några barn vid min sida. Ja, livet är svårt att förstå sig på alla gånger, men man får passa på att uppskatta det vi har omkring oss och det känns som om jag lyckas allt bättre med det med åren.

Jag vill inte slå klackarna i taket. Jag vill stoppa in fötterna i mjuka tofflor och sätta mig med en skön kofta och levande ljus och njuta av nuet och en kopp varm choklad med vispgrädde. Det är guldkant på min tillvaro, på min vardag och det räcker både länge och gott.

I slutänden vet jag att det bara är JAG som kan skapa mitt liv som JAG vill ha det. Ingen kommer göra det åt mig och visst är det en tjusning i att leva ett liv man själv har skapat också?!!

“Dont be tempted by the shiny apple

dont you eat of a bitter fruit

Hunger only for a taste of justice

Hunger only for a word of truth

´Cause all that you have is your soul… “

/Tracy Chapman

Läs även andra bloggares åsikter om tracy chapman, all that you have is your soul, video, tacksamhet, tankar, vardag, guldkant,

Läs även andra bloggares åsikter om ramadan, frid, youssou ndour, griot, video, islam,

Ett inlägg jag läste i morse gjorde mig glad, positiv och manade till eftertanke och en känsla av tacksamhet över det vi har i våra liv och tacksamhet för att vi har själva livet. Inlägget är skrivet av Soulsister och du kan läsa det HÄR!

Fotnot: Jag har tidigare intervjuat Soulsister. Intervjun kan du läsa HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om soulsister, bloggtips, tacksamhet, eftertanke, glädje, livet,

Showen med Blackout fortsätter här:

Vendela, Binta och Mathilde doing their thing

Även Blackout ska ha en eloge för att ha lyckats genomföra sitt dansnummer på denna lilla scen. Det var inte många danssteg det fanns plats för…

Mathilde shakar loss…

Just den här showen är inte filmad, men ungefär samma show filmades för någon vecka sedan på festivalen Ung 08. Den kan du se här:

Showen som Blackout gjorde en vecka innan dess, på Uppsala Reggaefestival:

Shake what ya mama gave ya´!

Binta efter showen i Lördags

Både Binta och Vendela var sjuka under showen, men de lyckades ändå genomföra den med bravur, även om jag inte tycker en så liten scen gör tjejernas dans rättvisa. Men man tager vad man haver…

Jai med Mathilde efter showen

Min vackra, fina dotter Jai. Faktiskt den bästa Jai jag vet!

Ken i bakgrunden, Jai i mitten och en bit av Isa i förgrunden

Lite andra artister som också gjorde sin grej

Som sagt, som mamma och manager till Blackout så var de mitt huvudsyfte med festivalen, men många ungdomar som var där hade Ken Ring som sitt huvuduppträdande. Ingen som var där kunde låta bli att charmas av hans yngsta son Knaster, som också gjorde sin scendebut den här kvällen:

Knaster fullkomligt älskade scenen och när någon försökte ta ner honom så grät han upprivet och förtvivlat…

Knasters scendebut:

Med pappa på scenen…

Blackout och Rebound var uppe och bakgrundsdansade lite kort med Ken och hans barn

Ken´s dotter Rebecca med Mabou och Jai. Rebecca blev min nya idol igår och jag blev nog lite kär där. Hon var uppe och dansade nästan hela showen med sin pappa och hon gjorde det mycket bra. Kanske en blivande Blackoutare?

Rebecca-kvällens scendrottning och min nya idol. Passa dig Ken, snart har Rebecca tagit över din scen!

Vid pappas sida…

Sedan var det dags att åka hem. Det kändes som om klockan var mycket mer än den var, men så hade dagen varit väldigt lång också… Binta och de andra tjejerna och Mabou sov kvar i Stockholm, medan jag och Jai valde att åka hem till Uppsala igen. Det är alltid skönt att vakna upp hemma i sin egen säng, trots allt.

Jai, lite sliten efter en heldag i Stockholm

Binta tyckte tydligen att jag skulle åka hem och dansträna, för hon hade stoppat ner sin danskjol i min väska, upptäckte jag. Eller så var det bara det vanliga: “Äh-morsan-är-ändå-bara-en-gammal-packåsna-så-jag-slänger-ner-det-jag-själv-inte-orkar-släpa-runt-på…!”

TACK till alla artister som var med och stod för underhållningen den här dagen i Husby och ett stort TACK till arrangörerna, som gjorde den här dagen till vad det blev: Fantastisk för både barn, ungdomar och kärringar som mig!!

Något annat som Husby hade gott om denna kväll var myggor. Jag tror jag klarat hela denna sommar med några få myggbett, men den här kvällen blev jag så myggbiten att inte ett ställe på kroppen kom undan. Kliar och kliar på fötter, ben, händer, fingrar, hals, ja, på alla ställen där jag inte hade tyg på kroppen!

Första delen av detta inlägg kan du läsa HÄR!

UPPDATERING: Binta har bloggat om Husby Festivalen HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om blackout, ken ring, rebound, husby festivalen, video, bilder, 2010, show, dansare, artister,

Nåja, först åkte jag, Jai och Mabou till Kista Centrum där vi mötte upp med Hareg och Isatou för lite shopping och käk. Vi blev kvar där rätt länge eftersom vi var många och alla tycktes ha olika viljor, så shoppingen tog rätt lång tid för oss, trots att det inte blev så väldigt mycket shoppat!

Mabou gör allt för att ta livet av en kebab…

Vi andra käkade entréekot, thai, lövbiff m.m.

Jag och lilla mamsen, mätta och belåtna

Bonusdottern Hareg var på glatt humör

Min mamma och Hareg kramas lite i shoppingpausen

Sedan åkte vi till Husby Centrum där festivalen var i full gång…

Mabou och mormor kastade på burkar…

…och vann varsin snajdig platstrumpet

…sedan gick vi till scenen för att vänta in tjejernas shower… En somalisk man som av publikens jubel att döma, var en väldigt populär sångare bland Somalier…

Som sagt, vi var där för att invänta tjejernas uppträdanden…

…trodde vi… Det visade sig att vi satt vid fel scen och väntade. Haha… Det här var familjescenen och tjejerna skulle uppträda vid en annan scen för ungdomar! Då blev det bråttom för att hinna…

Mabou testar guldgrills…

Först ut av dansgrupperna var Rebound. Jag tror inte jag skrivit så mycket om dem i min blogg, men det är alltså tjejerna i dansgruppen Blackout´s elever som är gruppen Rebound. Dessa tjejer har endast dansat tillsammans i sju månader och några av dem har inte dansat alls innan. De har redan fått bra placeringar i tävlingar och flera bokningar på shower! Så här kan det se ut på bild när de uppträder:

Tvillingarna (som jag pinsamt nog fortfarande inte kan skilja åt, trots att de bott hos mig under dansläger och reggaefestival) tillsammans med Jasmine och Melina

De ska ha stor eloge för att gruppen på sammanlagt hela sju medlemmar, lyckades genomföra showen på den minsta scen jag sett dansare uppträda på…

Nina aka Ploy

Här kan ni se showen i sin helhet när Rebound uppträdde på Ung 08 i Stockholm härom veckan med nästan samma show:

Showens tema är att de ställer upp på en Dancehallqueen-tävling

Kusin Sap, Isa och Hareg njuter av festivalen

Sedan var det dags för det nummer som för mig är huvudnumret. Som mamma till en av tjejerna (Binta), extramamma (Mama White, haha) till en annan och som manager till gruppen Blackout, så var de förstås huvudnumret för mig och den främsta anledningen till att jag alls åkte till Husby!

Blackout´s Binta och Mathilde

Mitt i showen hoppade två av Rebounds dansare in, för att Blackout har ett klädbyte där och för att andras några sekunder. Döm om min förvåning när min son Mabou (8) står på scenen med dem och dansar i mellanpausen. Jag hade ingen aning om att de planerat detta men tyckte väl att jag kände igen den där lilla killen på scenen…

Faktum är att han blev så inne i dansen att han glömde bort att kliva av scenen när Vendela och de andra från Blackout kom tillbaka in och Rebound-tjejerna hoppat ner igen…

Till slut insåg han dock att detta var Vendela´s solonummer och lyckades hoppa ner från scenen igen!

Fortsättning följer…

Läs även andra bloggares åsikter om husby, husby festivalen, 2010, kista centrum, rebound, blackout, somalisk artist, västerort, show, dansare, dancehall, dancehallqueen,

När vi cyklade hem sent på kvällen sa Mabou: “Ja, du åt ju så jag fick skämmas…!”

Nåja, det var jättetrevligt och som sagt, rysligt gott!! I´m a sucker for kräftor!

Så här glad ser jag ut när jag ska få äta kräftor

Mmmm…

Mmmm… mmm…

Mmmm… mmm… mmm…

Aaaah… mmmmmmmmm… mmmmmmmmmm… ååååh… Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm…

Sedan försvann kameran en stund och nu när jag skulle föra över bilderna, så fann jag dessa emo-sminkade barn…

Tack för en trevlig och smaskig fredagskväll Häxan och Aggeman och varmt GRATTIS till killen som älskar kinderägg!

Nu… off to Stockholm, Kista and Husbyfestivalen!

Läs även andra bloggares åsikter om kräftor, kräftskiva, födelsedag, bilder, emo,

Igår på eftermiddagen var Binta och Mathilde, två av tjejerna i Blackout med i direktsändning i Radio Metropol. Intervjun kan du lyssna på HÄR (spola fram till 15.35 om du bara vill lyssna på själva intervjun, efter Busy Signal-låten så fortsätter tjejerna att prata, så stäng inte av där om ni vill höra hela intervjun. Det är Husby Festival som föranleder intervjun och om du vill höra om den och vilka artister som uppträder där, kan ni spela fram till 06.30.) Som du kan höra i intervjun så stämmer det kanske inte helt och hållet att jag tog med Binta på klubb, utan det var till konserter hon fick följa med, även om rubriken antyder något annat… Men ja, jag har alltid ansett det vara bra för barn att vara med föräldrar på olika grejer, om man åker dit med dem på deras egna villkor, även om det i grunden är “vuxengrejer”.

Sedan var klubbar inte riktigt min grej och det kanske var tur ändå, för Binta´s skull…!

Nåja, i alla fall rullar det på för tjejerna och i dag ska de alltså uppträda på Husby Festival och jag hoppas att för en gångs skull (förutom URF) kunna vara med tjejerna där. Så alla ni som är lite sysslolösa denna Lördageftermiddag och kväll, kolla gärna in på Husby Festival!!

Binta har skrivit om radiosändningen HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om husby festival, blackout, metropol, radio, intervju, radiointervju, dancehall, dancehallqueen,

Härom dagen pratade jag med min vän Häxan. Hon berättade att hon av en tillfällighet hamnat i en portuppgång hon inte brukar vara i och där hade börjat se sig omkring. När hon kikade på namntavlan som alltid brukar finnas i trappuppgångar, så upptäckte hon att man hade markerat bakom vissa namn med “U-a K”, vilket inte är så svårt att förstå att det är en förkortning på Uppsala Kommun.

Uppenbarligen så är det Uppsala Kommun som står som ägare till vissa av dessa lägenheter och följaktligen så hyrs lägenheterna troligtvis ut som bostadssociala kontrakt. I folkmun kallade “soc-lägenheter”.

Att man i den föreningen Brf. Vivalla valt att “hänga ut” folk på det här sättet är för mig obegripligt!! Att det ens är tillåtet är för mig en gåta.

Den här typen av “allmänt beskådande” av familjetragedier, som ofta ligger bakom anledningen till att människor får bostadssociala kontrakt, gör mig ledsen, upprörd och förbannad. Eftersom jag vet att flera av dessa familjer i både denna bostadsförening och andra, är just barnfamiljer så gör det mig extra ont att man valt detta sätt att annonsera ut vilka som innehar bostadssociala kontrakt.

Läs gärna mer hos Häxan, som skrivit mer om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om bostadssocial, soclägenhet, stigmatisering, vivalla, uppsala kommun, familjetragedi, barnfamiljer,

I dessa valtider, har jag funderat mycket på ideologi, bakgrund, historia o.s.v. när det gäller våra politiska partier.

Jag har länge förvånats över den lilla kritik som Folkpartiet får från andra partier, med tanke på hur starka reaktionerna blir när SD gör liknande utspel.

Det är ingen nyhet i Folkpartiet, anser jag.

Lisa Magnusson har bloggat detta. Ett inlägg med precis mina tankar, klädda i Lisa´s ord och uppenbarligen också hennes tankar!

Hennes inlägg kan du läsa här: Folkpartiet är politikens fikarumsrasister

Ett MYCKET bra inlägg. Tack för det, Lisa! Standing ovations!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, lisa magnusson, ideologi, ifrågasättande,