Posts Tagged ‘Bilder’

Cykla, det är något jag är bra på. Jag cyklar alltid. Varje dag är min Gamla Bettan i rullning och hon används flitigt framför allt som transportör av mig och matvaror. Men faktum är att jag använder Gamla Bettan även som möbeltransportör, ambulans och en massa andra saker. Ja, sanningen är att jag till och med firade midsommar med Gamla Bettan i somras.

Cykelhjälm. Det är något som jag är jättedålig på att använda. Jo, på barnen trycker jag ner hjälmen där den ska sitta. Men jag själv?

Även om jag anser mig vara en bra cyklist när det gäller att sträcka ut handen för att svänga och planera min körning, så ska man förstås ha en hjälm när man cyklar runt i trafiken.

Jag önskar jag kunde säga att det beror på att jag är allergisk mot materialet i hjälmen eller så, men faktum är att det är rena rama fåfängan som får mig att rata hjälm…! Jag känner mig verkligen så löjlig i hjälm. Min tröst brukar vara att idag så blir man från barnsben så intutad i att använda hjälm, att när våra barn växer upp, så kommer de tycka det är naturligt, ja, helt självklart att man ska sätta på sig hjälmen innan man hoppar på hojen!

Men nu har jag slutligen hittat en hjälm jag verkligen skulle kunna tänka mig. Det är häftiga cykelhjälmar i alla storlekar och modeller och inte nog med det. Det finns i både stilrena och snygga utföranden. De första hjälmar som jag ser som är coola på riktigt! Som jag skulle kunna tänka mig att bära och som jag inte tror att jag skulle känna mig töntig i. Den rosa; Tokyo Jazz och militärhjälmen; Paris Army Velvet som jag blev mest förtjust i. Till Mabou skulle jag gärna matcha hans kostym med den kritstrecksrandiga; Tokyo Pinstripe.

Cambridge Gold

Paris Army Velvet

Paris Harringbone

Tokyo Tech

Tokyo Leaves

Tokyo Jazz

Tokyo Pinstripe

Normalt tycker jag hjälmar ser så oförskämt sportiga ut, men det kan man inte anklaga dessa hjälmar för, de är helt enkelt ruggigt coola. Sedan är ju poängen förstås att de ska skydda huvudet och då är det ju bra att ha en hjälm, för annars skulle man ju lika gärna kunna trycka ner en mössa eller keps på huvudet. Men faktum kvarstår: en snygg hjälm som skyddar huvudet är bra mycket roligare än en trist hjälm som man känner sig löjlig i och kanske låter ligga kvar hemma i hallen, för att man tycker man ser fånig ut. En sådan hjälm skyddar dessutom inte huvudet särskilt bra…!

Här kan du spana in de coola hjälmarna!

Läs även andra bloggares åsikter om cykelhjälm, hjälmar, bilder, hepphepp, yakkay,

Som jag skrev i det första inlägget, så var alltså mitt huvudsyfte, som mamma till en av tjejerna i Blackout (Binta) och som manager för gruppen, med Husbyresan att få se tjejernas show på den här festivalen. Helt oväntat dök då även sonen upp på scenen och gjorde succe. Faktum är att han fick mer jubel än tjejerna!

Showen med Blackout fortsätter här:

Vendela, Binta och Mathilde doing their thing

Även Blackout ska ha en eloge för att ha lyckats genomföra sitt dansnummer på denna lilla scen. Det var inte många danssteg det fanns plats för…

Mathilde shakar loss…

Just den här showen är inte filmad, men ungefär samma show filmades för någon vecka sedan på festivalen Ung 08. Den kan du se här:

Showen som Blackout gjorde en vecka innan dess, på Uppsala Reggaefestival:

Shake what ya mama gave ya´!

Binta efter showen i Lördags

Både Binta och Vendela var sjuka under showen, men de lyckades ändå genomföra den med bravur, även om jag inte tycker en så liten scen gör tjejernas dans rättvisa. Men man tager vad man haver…

Jai med Mathilde efter showen

Min vackra, fina dotter Jai. Faktiskt den bästa Jai jag vet!

Ken i bakgrunden, Jai i mitten och en bit av Isa i förgrunden

Lite andra artister som också gjorde sin grej

Som sagt, som mamma och manager till Blackout så var de mitt huvudsyfte med festivalen, men många ungdomar som var där hade Ken Ring som sitt huvuduppträdande. Ingen som var där kunde låta bli att charmas av hans yngsta son Knaster, som också gjorde sin scendebut den här kvällen:

Knaster fullkomligt älskade scenen och när någon försökte ta ner honom så grät han upprivet och förtvivlat…

Knasters scendebut:

Med pappa på scenen…

Blackout och Rebound var uppe och bakgrundsdansade lite kort med Ken och hans barn

Ken´s dotter Rebecca med Mabou och Jai. Rebecca blev min nya idol igår och jag blev nog lite kär där. Hon var uppe och dansade nästan hela showen med sin pappa och hon gjorde det mycket bra. Kanske en blivande Blackoutare?

Rebecca-kvällens scendrottning och min nya idol. Passa dig Ken, snart har Rebecca tagit över din scen!

Vid pappas sida…

Sedan var det dags att åka hem. Det kändes som om klockan var mycket mer än den var, men så hade dagen varit väldigt lång också… Binta och de andra tjejerna och Mabou sov kvar i Stockholm, medan jag och Jai valde att åka hem till Uppsala igen. Det är alltid skönt att vakna upp hemma i sin egen säng, trots allt.

Jai, lite sliten efter en heldag i Stockholm

Binta tyckte tydligen att jag skulle åka hem och dansträna, för hon hade stoppat ner sin danskjol i min väska, upptäckte jag. Eller så var det bara det vanliga: “Äh-morsan-är-ändå-bara-en-gammal-packåsna-så-jag-slänger-ner-det-jag-själv-inte-orkar-släpa-runt-på…!”

TACK till alla artister som var med och stod för underhållningen den här dagen i Husby och ett stort TACK till arrangörerna, som gjorde den här dagen till vad det blev: Fantastisk för både barn, ungdomar och kärringar som mig!!

Något annat som Husby hade gott om denna kväll var myggor. Jag tror jag klarat hela denna sommar med några få myggbett, men den här kvällen blev jag så myggbiten att inte ett ställe på kroppen kom undan. Kliar och kliar på fötter, ben, händer, fingrar, hals, ja, på alla ställen där jag inte hade tyg på kroppen!

Första delen av detta inlägg kan du läsa HÄR!

UPPDATERING: Binta har bloggat om Husby Festivalen HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om blackout, ken ring, rebound, husby festivalen, video, bilder, 2010, show, dansare, artister,

Igår var jag och Mabou bjudna på ett kombinerat 10-års kalas med kräftskiva. Ååååh, vad jag hade längtat. Det märktes också på mängderna jag åt.

När vi cyklade hem sent på kvällen sa Mabou: “Ja, du åt ju så jag fick skämmas…!”

Nåja, det var jättetrevligt och som sagt, rysligt gott!! I´m a sucker for kräftor!

Så här glad ser jag ut när jag ska få äta kräftor

Mmmm…

Mmmm… mmm…

Mmmm… mmm… mmm…

Aaaah… mmmmmmmmm… mmmmmmmmmm… ååååh… Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm…

Sedan försvann kameran en stund och nu när jag skulle föra över bilderna, så fann jag dessa emo-sminkade barn…

Tack för en trevlig och smaskig fredagskväll Häxan och Aggeman och varmt GRATTIS till killen som älskar kinderägg!

Nu… off to Stockholm, Kista and Husbyfestivalen!

Läs även andra bloggares åsikter om kräftor, kräftskiva, födelsedag, bilder, emo,

Så har jag då rapporterat om Uppsala Reggaefestival 2010 ur mina personliga upplevelser. Sammanfattningsvis kan jag säga att i år var jag mindre fokuserad på de artister som uppträdde än jag var förra året. Jag var förstås spänd och stressad inför Blackout´s två uppträdanden, men sedan försökte jag njuta mer av festivalen i stort, även om jag tycker mycket om många av de artister som uppträdde i år.

Jag är väldigt nöjd med festivalen i stort och tycker att den utvecklas för varje år och förbättras. Lyckad Reggaefestival, skriver man på Uppsala.com

Först en liten sammanfattning i bilder:

Jag har haft fullt hus hela festivalen. Som mest hittade jag 7 ungdomar i Isatou´s säng (tur den är bred) och ett gäng i sofforna… På bilden är de sex tjejer i sängen. Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum…

En av matstånden hade satsat på fyllemat…

Alla sätt att tjäna pengar på, är bra, utom de dåliga. 20 spänn för en mobilladdning är säkert värdefullt för camparna…och handlarna…

Blackout efter sin show på Torsdagen

Det var mycket kärlek på festivalen…

Jai med sin kompis och kollega

Binta med tvilling-eleverna…

Publik under någon av konserterna vid stora scenen

Labyrint på tältscenen

Jag, det ser ut som om jag står i givakt… Haha…

Bunny Wailer

Busy Signal

Så här såg det ut på en del bord efter att folk ätit, det var dock inte vi som käkat där. Men är det festival så är det, avtorkade bord är en lyx i vissa sammanhang…

När jag vaknade på Söndag morgon och hittade Isatou´s halsband i kylskåpet, då visste jag att även hon varit helt slut efter festivalen…

Länksammanfattning om Uppsala Reggaefestival 2010:

• Today is the DAY
• URF 2010 Första dagen (Massor av Bilder)
• Om Blackout
• Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: I Mosa och Blackout
• Kort sammanfattning om URF 2010
• Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Labyrint (Videointervju)
• Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Mingel
• Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Peetah & Gramps Morgan Heritage
• Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Bunny Wailer
• Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 3: Busy Signal och regn
• Debatt om URF och Droger
• URF 2010: Blackout´s Dansshow (Video) och även intervju med Blackout
  

Läs även andra bloggares åsikter om sammanfattning, urf, uppsala reggaefestival, 2010, bilder, länkar, text,

På Lördag var det inget höjdarväder. Men det var ännu uppehåll när vi begav oss till festivalen! Min pappa, som vi fick med oss de första två dagarna, tyckte han hade festivalat nog, så honom fick vi inte med oss. Men vi andra begav oss dit! För första gången i mitt vuxna liv (vad jag kan minnas) satte jag på mig ett par gummistövlar, då jag misstänkte att det kunde bli regn…

Isatou på sin 17-årsdag

Det här var ju Isatou´s egentliga födelsedag, men vi hade ju redan planerat att fira den hemma på Söndagen i stället, så vi fortsatte koncentrera oss på festivalen mest!

Jai vågade sig också ut i det instabila vädret…

Vi började med att äta (som vanligt när vi kom dit, haha…) Jag hookade också upp med min vän Sofie. Mamma var överlycklig när hon upptäckte att de sålde injera där, som hon älskar men inte ätit på många år, så hon gick direkt dit. Själv hade jag siktat in mig på den Jamaicanska maten den sista kvällen, eftersom jag gillade den skarpt förra året. Men tyvärr var kön sååååå lång, så jag gav upp och köpte någon pirog i stället…!

Restaurangen Messob, som finns i Uppsala

Det var andra som också ville ha injera…

Langos, Thai Wok, Jamaicanskt, Streetfood, hamburgare, ja listan kan göras lång av den matkultur man kunde finna på festivalen och just det är också en av mina höjdpunkter!

Nåja, allt är inte mat som glimmar, typ…Efter maten var det dags att kolla in lite mer uppträdanden! Utom för min mamma, som insåg att hon hade så mycket sömnbrist och var så trött att hon bestämde sig för att åka hem nästan direkt. Hon var dock nöjd med festivalen, det hon hann uppleva!

Million Stylez uppträdde på tältscenen

Sedan var det dags för Busy Signal. Det var den artist jag såg mest fram emot denna kväll, men min plan var att se tre artister på rad på stora scenen denna kväll. Nämligen Busy Signal, Mavado och Anthony B. Det blev dock inte så, men Busy såg jag i alla fall:

Tyvärr väldigt mörka bilder, men det är svårt att få dem ljusa när det är mörkt ute, bakgrunden är mörk och artisten dessutom har på sig mörka kläder…! Bunny Wailer syntes mycket bättre med sin vita mantel.

(Om man klickar på bilderna två ggr så blir de större och då är det liiite lättare att urskilja motiven!)

Sofie njöt av konserten

Publiken var med…

Busy Signal var busy med underhållningen…

En av mina bloggläsare (enligt egen utsago) med sällskap njöt också av Busy

(Hoppas du hade lika roligt som oss på festivalen! )

Jamaicanska, Kenyanska och lite andra flaggor vajade i publiken…

Ni minns kanske Rut med “myror i brallan”? Hon shakade loss med några kompisar i publiken…

Rut och Jeremy i toppform

Lite varmt blir det, då är det bra med en handduk…

Ni som minns min reseberättelse från Gambia, kanske minns att jag tjatade en del om låten “One More Night” som spelades 24/7 där? Jag blev förstås överlycklig när Busy Signal sjöng den låten. Under spelningen av just den låten fick jag ett sms av min “extradotter”, Hareg, som även hon var med oss i Gambia. Det stod bara: “One More Night…” , men de orden säger liksom ALLT…!!

Ja, jag är säker på att den låten för alltid kommer att vara förknippad med Gambia och varandra, vi som var med på den resan…!

Kung Henry som även i år var presentatör av artisterna på festivalen

Efter Busy Signal, hade jag väldigt ont i foten, som jag ju får när jag står för länge på den efter min stukning för ett tag sedan. Så Sofie och jag gick och vilade inför scenbytet inför nästa artist. Men innan nästa artist klivit upp på scenen, så fullständigt öppnade sig himlen och regnet bokstavligen forsade. Himlen lystes upp av blixtar (någon åska hördes inte, då musiken var hög).

Jag och Sofie bestämde oss för att stå kvar under ett litet tak, för att slippa bli genomblöta och lyssnade på musiken därifrån. Barnen stod (förstås) längst fram vid scenen, så de var det inte snack om att de skulle försöka ta skydd från regnet! De är större entusiaster än vad jag är, tydligen…

Jag, precis innan regnet…

Jag beundrar alla de människor som stod kvar vid scenen för att se de artister som var kvar. De blev antagligen helt genomblöta då regnet stod som spön i backen!

Till slut var det i stort sett över och då kom Mabou tillbaka till oss och vi bestämde oss för att ta oss hem. För en gångs skull lät jag Gamla Bettan (min cykel) stå och bestämde mig för att ta taxi hem med Sofie.

Mabou trött, men glad efter en tre dagar lång festival…

Gräset förbyttes snabbt till en lervällig på festivalområdet! Trist att få regn sista timmarna innan festivalen var över, men tur också att det inte regnade hela festivalen, för den leran hade inte varit kul att klampa runt i under tre dagar…

Jag har aldrig varit så glad över att ha gummistövlar på fötterna i alla fall! Behöver jag säga att jag somnade ovaggad den här sista natten?

Klockan 07.28 på morgonen fick jag ett sms av Binta och hennes vän:

“One More Night give me just one more night  hahahaha URF e slut “

Läs även andra bloggares åsikter om uppsala reggaefestival, bilder, urf, 2010, busy signal, regn, lera, one more night, mat, festivalmat, injera, million stylez, messob, konsert,

Min stora höjdpunkt under Fredagen, var legenden Bunny Wailer. Jag såg ju honom förra sommaren på Gröna Lund och har sett honom tidigare också. Första gången 1989 på Skeppsholmen, när jag var 18 år.

Han gjorde samma majestätiska entré som alltid. Konserten var riktigt bra!! Dock tycker jag den var något bättre förra året. Kanske berodde det på att det var lite tidigare på kvällen?

Dock är Bunny still going strong!!

Still going strong

Gramps Morgon Herritage stod vid scenen och shakade loss till den gamla legenden Bunny

Ingen vidare kvalité, men det är ett klipp i alla fall!

Annars är det bättre kvalité på klippen från Bunny Wailer´s uppträdande på Gröna Lund förra året, när jag också filmade lite grann:

När Bunny Wailer lämnade scenen var klockan mitt i natten och det var dags för mig, mamma och Mabou att trampa hem igen. Då det blir så sent under festivalen vill jag inte att Mabou cyklar själv, så han får sitta i min barnsadel. Tur för honom, för det brukar ta några få minuter så känner jag hur han somnar när huvudet ramlar ner mot min rygg…

Natten har varit lång och jag längtar mest till min säng… Nöjd. Glad. Trött.

UNT recension av Bunny Wailers spelning: Majestätisk legend tillbaka

Läs även andra bloggares åsikter om 2010, bilder, bunny wailer, konsert, uppsala reggaefestival, urf, video,

Ja, fortfarande dag 2 av Uppsala Reggaefestival, då… Nu var det dags för Peetah & Gramps från gruppen Morgan Heritage som skulle upp på stora scenen. Morgan Heritage är alltså en grupp på fem syskon och det här var två av dessa syskons show.

Konserten var bra. Jag tyckte inte den var så mycket “utöver det vanliga”, men den var heller inte dålig på något sätt. Däremot hade min mamma och jag en stor kille bakom oss i publiken, som stod och skrek ut sina favoritlåtar som han ville skulle spelas, vilket musikerna naturligtvis absolut inte hörde…

När de inte spelade “hans” låtar förrän på slutet så blev han allt mer upprörd och upphetsad och till slut skrek han “Down by the fucking river”, (han ville tydligen höra låten Down By the River) samtidigt som han stod och slog på mammas huvud och axlar… Haha… Ja, mycket ska man se…

Tyvärr blev bilderna väldigt mörka. Om du klickar på bilden, ser du den dock något tydligare…!

Först ut var Gramps:

Sedan kom även Peetah:

Två av mina favoriter med Morgan Heritage:

Isa, Peetah, Mabou och Jasmine (Foto av Malika)

Malika (direkt efter Blackout´s framträdande i Torsdags)

Läs även andra bloggares åsikter om peetah, gramps, morgan heritage, konsert, urf, uppsala reggaefestival, bilder, urf, 2010,

Festivalarbetare Natta

Ja, igår var det alltså Uppsala Reggaefestival´s andra dag. Sammantaget var den KANON!! Som kvällen innan var vi sena ner, av någon anledning så har vi en förmåga att bli det i vår familj. Dock var vi inte lika sena som kvällen innan.

Först åkte jag och hämtade upp min mamma på stationen. Vi hade gjort värsta mission för att hinna med uppvisningen som Binta och Mathilde från Blackout skulle ha (de var bakgrundsdansare till artisten I Mosa), eftersom mamma var tvungen att jobba innan hon kom till Uppsala.

Häxan blev en hjälp i nöden. Sedan cyklade vi som dårar till festivalen. Där mötte vi även upp min pappa utanför. Vi sprang in för att hinna fram till tältscenen innan framträdandet med I Mosa och Blackout. Vi kom lite sent, men det hade nog bara precis börjat. Det var i och för sig mycket folk, men tack och lov inte lika packat i tältet som det var kvällen innan när Blackout körde sin egen show, så vi fick ändå bra platser och kunde kolla på tjejerna.

Binta backstage, laddar för showen

Mathilde laddar, tillsammans med manager assistent; Isa

I Mosa himself

Binta går lös

Uppträdandet; I Mosa och Blackout Dance crew

Binta och Mathide pustar ut

De var duktiga och I Mosa som jag inte tidigare hade hört, var duktig och bra på scenen. Jag tycker verkligen att Blackout lyckas höja en show med sin dans, även om jag tycker att Blackout gör sig bäst i sina egna shower när de får fritt spelrum och har möjlighet att bygga upp hela sin koreografi själv på eget tema.

Men, som sagt, de var riktigt bra! Mina filmningar har inte blivit så lyckade och då jag stått för nära högtalarna, längst fram, så basen från högtalarna förstört hela inspelningarna. Men här är en annan video med I Mosa:

Därefter gick vi och käkade mat, då vi som vanligt under dessa festivaldagar är rätt dåliga på att äta ordentliga måltider hemma. Käket var jättegott.

Grillspett, klyftpotatis och bea. Alla käkade olika maträtter, men det var rätt många som var inne på det grillade igår. Det är härliga kök på festivalen att välja ifrån och en uppsjö av maträtter från hela världen.

Mabou gjorde det enkelt för sig

Isa käkade också grillat…

Mormor med Isa

Efter att Blackout uppträtt sin andra dag och vi fått i oss mat, kunde jag äntligen börja slappna av och njuta av festivalen! Det är ett hårt jobb att vara mamma och manager!

Fortsättning följer…

Läs även andra bloggares åsikter om i mosa, blackout, blackout dancecrew, urf, uppsala reggaefestival, 2010, festivalmat, grillat, bilder,

Jag, nära att svimma av nervositet inför Blackouts show…

Okej, reggaefestivalens första dag avnjuten. I sanningens namn så blev det en rätt kort njutning. Vi hade massor av förberedelser för Blackout innan showdags och blev därför ruggigt sena dit.

Riktigt roligt däremot var att vi fick morfar med oss dit för första året. Alltså min pappa, barnens morfar. Till skillnad från oss andra så är han ingen stor reggaefantast, även om han visst nynnar på en och annan reggaelåt ibland.

Jag tror dock han var rätt nöjd med kvällen och bestämde sig genast på att haka på i morgon också…!

Det blev langos för mig och nachos för pappa

Nåja, väl på plats var jag så hungrig att jag nästan var blind och döv. Så pappa och jag hann heja på lite folk vi kände och sedan gick vi direkt och började gå runt bland alla goda matstånd och välja mat.

När vi ätit var klockan rätt mycket och det var snart dags för Blackouts uppträdande. När vi kom backstage för att peppa tjejerna, så var det inte lika kul. De gav mig magknip direkt. Vendela satt och flåsade i sin inhalator för hon kände av sin astma. Binta såg så blek ut som hon nu kan och informerade om att hon inte ätit något på hela dagen, för att hon stressat så, trots att de kört genrep hemma hos oss och varit igång hela dagen. Hon hade spykänslor. Mathilde gick omkring och såg allmänt förvirrade ut… Dessutom var de förstås nervösa, vilket är bra, då det sägs ge tur.

Jag försökte ömsom intala Binta att dricka eller äta något, (vilket hon för övrigt vägrade innan show för att hon då var övertygad om att hon skulle spy) ömsom få henne att försöka spy INNAN uppträdandet, då jag var rädd att hon skulle spy på scenen. Haha, vilken mamma jag är, men glöm inte att jag är manager också. The show must go on, liksom…

Jai var backstage innan showen för att backa upp tjejerna…

…liksom Isa som höll ställningarna med Rut som var i sista minuten på väg till festivalen och inte hittade dit… (Rut är den som skrivit koreografi till första delen av showen. Hon dansar själv och för er som har hört “Hon har myror i brallan”, kan jag avslöja att det är ingen mindre än RUT´s röst ni hör!)

Mabou höll koll på säkerheten runt scenen, så inget hot skulle föreligga mot tjejerna…

Två av tjejerna från dansgruppen Rebound som är Blackout´s elever och som även gästspelade på scenen idag, i början av showen…

Vendela mellan inandningarna i inhalatorn

Själv blev jag så nervös av dem att jag höll på att svimma och säga upp mig som manager 2 minuter innan framträdandet…

Nu blev det inte sådan dramatik, utan de gick upp och höll värsta showen!!

Den var verkligen DUNDER!! Folk skrek rakt ut och jag fick ont i öronen, så jag hade svårt att hålla kameran stilla medan jag filmade. Film kommer upp när jag orkar gå igenom den och lägga upp den…

Publiken var helt taggad. Underbar publik att få underhålla!!

En liten teaser på Blackout´s framträdande tills film kommer…

Direkt efter showen gick tjejerna upp igen på scenen för att posa för stillbildsfotograferna. Därefter stod en massa små tjejer och killar vid utgången backstage och väntade på de sedvanliga autograferna. Tjejerna skrev autografer för glatta livet och massor av kamerablixtar ven runt omkring dem.

Autografskrivning…

Då hade till och med Rut hittat fram…

Från vänster: Malicka, Jai, Isa och Rut, killarna längst fram: Jeremy och Mabou

Sedan hade vi lite tid att strosa runt på festivalen och kolla läget. Misty in Roots var då på scenen, så vi hann se dem en liten stund. Tyvärr gick det inte att komma längst fram, då det var mycket folk där, så därför blev bilderna kassa, så jag ska bespara er dem… Vi hann också träffa glada vänner och bekanta:

Binta´s kompis Fia med lilla söta Estelle som fick njuta av sin första reggaefestival. Det ska börjas i tid...

Mathildes syster Adelaide visar att hon också gillar reggaefestival

Några av alla i gänget som var med…

Jag och Binta´s kompis mamma…

…som säljer så här snygga smycken på festivalen!

Jag och Vendela´s goa mamma, som liksom mig är van att få agera hotellverksamhet every now and then. Obetald förstås! Men vi är glada och stolta ändå, som ni ser!

Beauty Vendi och min härliga, snälla, gosiga, hjälpsamma och vackra”extradotter” Hareg

Hela barnaskaran, i åldersordning: Mabou 8, Isatou 17 (i morgon), Hareg 18, Jai 19 och Binta 21 ♥♥♥ Underbart att få njuta av festivalen med de man älskar allra mest!

Blackout flippar lite efter en bejublad och lyckad show! Det kan de unna sig…

Därefter klev Gentleman upp på stora scenen och vi hann se honom en kort stund innan Mabou och pappa var så trötta att jag trodde de skulle trilla av pinn, så då drog vi oss hemåt med Jai och hennes kompis.

Lite mer uppdateringar om artister och konserter hoppas jag kunna lämna de dagar som är kvar av festivalen!

Mabou´s slutkommentar på kvällen var: “Mamma! I natt tror jag att jag kommer att sova RIKTIGT GOTT!!”

Sanningen att säga så tror jag att jag också kommer att göra det. Mer analyser och uppdatering av kvällen kommer när jag piggnat till. I en blogg nära dig!

Läs även andra bloggares åsikter om urf, uppsala reggaefestival, blackout, misty in roots, gentleman, familjefest, glädje, rebound, bilder, vänner, show,

Visst finns det vissa likheter mellan Mabou och Elphant man? Och då menar jag inte bara the moves…

Läs även andra bloggares åsikter om mabou, elephant man, video, bilder, frisyr, rödhårig, lika som bär,

Med domkyrkan i bakgrunden

Barbiegirl?

Fröken Prinsessas känsla för sommarstenar?

Ett strå smultron. Finns det något mer somrigt?

En Bamse

En Groda/Padda (?)

En sommargubbe

Brännässlor - hur sommar kan det bli?

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, uppsala, bilder,

Nu har vi kommit fram till dag 3 av vår lilla Norrlandstripp! Dag 3 var alltså Lördag och den dag då bröllopet skulle äga rum. Bröllopet var dock först på eftermiddagen, så vi tyckte lite att vi hade hela dagen på oss först.

Binta och Mabou ville väldigt gärna rida, men eftersom det varit så varmt så var inte hästarna så pigga på det. Men den här morgonen hade Binta bestämt sig för att rida, så hon klev upp tidigt, innan solen hann värma upp så mycket. Hon och Mabou red en bra stund. Binta har bloggat om ridningen HÄR!

Så småningom så skulle vi göra oss klara för bröllopet. Tyvärr började vi allt för sent. De två viktigaste grejerna för mig var att jag ville locka håret och ha med mig den nya kameran till bröllopet. Det gick inte så bra med det. Locka håret hann jag inte göra och kameran hade jag i och för sig med mig, men glömde batteriet i laddaren hemma hos Maria, vilket gjorde kameran oduglig. Som tur var hade Binta med sig sin nya kamera (fast de bilderna har jag inte sett än) och Isa hade med min gamla, så det blev en hel del bilder i alla fall, även om de är rätt kassa!

Marias gubbe blev så stressad när vi skulle åka och var så sena att han gick runt och trampade i huset. Till slut trodde jag han skulle åka utan oss… haha… Han konstaterade i alla fall att det var skönt att han själv har två pojkar och inte tjejer, för då skulle han antagligen få hjärtproblem!

Nåja, vi kom fram till bröllopet med tre (3!!) minuters marginal! Nästan alla satt redan i kyrkan på plats. Nu kunde bröllopet börja:

Jai och Isa kikar fram

Vigseln hölls i Tuna kyrka och prästen var en härlig kvinna vid namn Petra Hamnström. Det härliga under vigselakten var att det var väldigt avslappnad stämning och framför allt brudparet var avslappnade och glada. Det var inte så där stelt som det lätt kan bli när det är så högtidligt. Min andra bror Tobbe var marskalk och brudens bästa vän Emma (min f.d. kollega) sjöng vackert i kyrkan.

Mina egna tre prinsessor

Fotografering och riskastning

Brudparet med brudgummens syskon och där ser ni mig längst till höger, om ni inte såg det

Binta och Frida

Min andra bror Tobbe och hans fru Johanna

Sedan bar det av till middag och fest

Mina fyra favoritungar, färgkoordinerade även till festen, nu i lila. Notera att klänningen som Jai har på sig (mitten) var min egen festklänning på mitt bröllop för nio år sedan. Nu är frågan om jag ens skulle få i ena benet? Haha…

Placeringskorten var välgjorda och genomtänkta

Jag. Rund och glad. Fast inte under fötterna. De hade jag mest ont i.

Menyn bestod av:

Fördrink: Chapel Hill Pinot Noir Rosé / Alkoholfritt

Förrätt: Färska räkor i smördegshus med löjrom och avokado samt sallad på sommarprimörer

Mâcon-Villages Chardonnay 2008 / Alkoholfritt

Varmrätt: Grillad renrostbiff med mandelpotatispuré smaksatt med gräslök och rostade späda rotfrukter samt rödvin och viltsås

Nederburg Shiraz Viognier

Dessert: Hemgjord vaniljglass med färska jordgubbar och mandelflarn

Bröllopstårta: Moussetårta, kaffe och avec

Tyvärr fick jag ingen bild på varmrätten. Behöver jag säga att hela middagen var helt fantastiskt god?

Däremellan hölls det förstås tal och annat, som brukligt är. Toastmaster var brudens syster Anna. Själv höll jag ett kort, helt improviserat tal, då jag inte var förberedd. Men det gick det också. Brudens fars tal var troligen det mest väl förberedda och han hade dessutom fantasin att komma på att brudparets namn började på FRED och FRID (Fredrik och Frida) vilket är en vacker kombination och väldigt talande för brudparets personligheter.

Sedan fanns det faktiskt en helt objuden gäst på det här bröllopet. Det var en gäst som min son Mabou hade smugglat in. I kyrkan hade han öppnat kavajen för sina systrar och viskat: “Lille Alvin är med, men säg inget till mamma!” Där i västfickan stack Mabou´s leksaksekorre upp…

Så småningom blev Lille Alvin synlig ändå eftersom det blev så varmt att Mabou tog av sig kavajen…

Nåja, Lilla Alvin slapp att bli utslängd eftersom han inte gjorde så mycket väsen av sig, så han fick också vara med resten av kvällen…

Morbror Tobbe och Mabou och så lilla Alvin, förstås

Binta med kusin Sandra. Sandra har bloggat om bröllopet HÄR!

Brudgummen Fredrik med systerdotter Jai

Vid varje kyss av brudparet hördes ett tydligt: “USCH”! Behöver jag säga att det kom från Mabou?

…och så dansen… Att bruden är dansant visste vi alla, men att brudgummen var så duktig att dansa var en fullständig överraskning!

Min bror Tobbe med fru Johanna

Själv hittade jag den bästa kavaljeren på hela plejset. Lite kort i rocken var han dock. Men storleken har ju ändå ingen betydelse, sägs det… Jag var bara tvungen att dansa med den drömprinsen, trots min onda fot!

Brudgummens kusin Theresa spelar i bandet som stod för kvällens underhållning. Scarlet Radio, heter bandet och var förstås riktigt bra!

Sammanfattning av en händelserik och fantastisk dag:

Allt var verkligen sååå lyckat!! Brudparet var både bedårande och bjöd på sig själva. Det var avslappnad stämning och glädje och lycka genomsyrade allt! Om man måste hitta något att klaga på, så var det möjligen att servitriserna KUNDE ha varit lite muntrare! Men annars var till och med vädret perfekt. Det var varmt och soligt, men inte överhett, sedan regnade det ett par droppar vid kyrkan och det sägs ju att lite regn vid bröllop är ett gott tecken på ett lyckligt äktenskap, så till och med det var perfekt!!

Binta har bloggat om bröllopet HÄR!

Min bror som gifte sig är för övrigt ett riktigt kap. Eller som Binta uttryckte det: “Hade han inte varit min morbror, skulle jag ha tagit honom själv!”

Något annat som säger en del om min bror var när jag efteråt frågade honom:

Jag: Är du nöjd med bröllopet?

Fredrik: Ja, jag är jättenöjd, men det viktiga är ju att Frida blev så nöjd!

Det är min yngsta lillebror det! En sann gentleman!

All lycka och välgång önskas naturligtvis brudparet!!

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, tal, vigsel, tuna kyrka, sundsvall, norrland, bröllopstårta, bilder, familjefest,

Mabou och Prinsessan

Idag var planen att jag och Häxan skulle ta barnen till stadsparken och parksnäckan. Då jag inte var så kry i morse så blev det inte så. Men Mabou fick hänga med Häxan och de andra barnen. De skulle ha en polisbil i parken som barnen skulle få kolla på och det hade Mabou inget emot.

Däremot så skulle jag åka och hämta Gamla Bettan från cykelakuten. När jag kom fram så hade min cykelgud Nestor händerna fulla med andra cyklar, så Gamla Bettan var helt enkelt inte klar.

En budapestbakelse och hallon/blåbär-smoothie satt inte helt fel i värmen!

Vi drog iväg en sväng och vattnade helgens brudpars blommor och sedan bjussade pappa på en fika vid Konditori Fågelsången i stan.

När jag kom tillbaka till Nestor så hade han händerna fulla med Gamla Bettan. Han hade riktat bakhjulet (det var helt snett), lagt i nya ekrar, satt i nya växlar, satt i ny olja och bytt handtag. Med andra ord; Gamla Bettan var rejält krasslig och skulle ha blivit inlämnad för länge sen. Men nu är hon inte bara som vanligt igen, utan hon är som en riktig racer-Bettan. Det är nästan så jag borde döpa om henne till “Nya Bettan” då hon gör mer skäl för det namnet!

Jag kan säga att jag inte vet vad jag skulle ta mig till utan Cykel-Nestor. Det finns ingen jag träffat i den här stan som kan fixa cyklar som han i alla fall! Snabb, billig, trevlig och gör det han kan!

Och jag och Bettan rullar bättre än någonsin förr… Behöver jag säga att jag är mycket, mycket nöjd?

Och Nya Gamla Bettan och jag rullar på som aldrig förr:

Läs även andra bloggares åsikter om cykelnestor, cykel, bilder, uppsala, vardag, cykelreparatör, gamla bettan,

Mabou blir nosad på av den söta fem veckor gamla fölungen…

Fölungen ska ut i hagen

Dag 2 började med att vi släppte ut min kompis (som vi bodde hos) åtta hästar i hagarna. Sedan fick hon en hel vagn höbalar, som skulle staplas in i ladan. Jag tänkte att “herreguuud, vi är så många så det här fixar vi på nolltid.” Typ en kvart. Vi var ju nio personer och jag tänkte att vi slänger bara in höbalarna i ladan, så står någon och lägger upp dem i en hög.

Okej, jag hade fel. Fett fel, som ungarna skulle ha uttryckt det. De vägde ju en del. Det hade jag inte riktigt räknat med. Men jag ska erkänna att det var riktigt kul också. Det är inte så att vi brukar börja våra fredagar med att lasta av 205 balar hö, direkt…!

Jai hade nog helst fortsatt hoppa studsmatta, då hon hade lite problem med stallukten…

När vi är klara efter kanske 1 ½ timme, föreslår min kompis att vi alla ska klättra högst upp på höskullen så skulle hon fota oss. En toppen idé! Tills jag insåg att jag alltså skulle klättra upp där… Men jag lyckades till slut, under skratt från Maria och barnen.

Uppför gick det ju skapligt…

Vi fotades där vi satt. Men sedan kom nästa problem. Vi skulle ju ner också… Maria skulle vara hjälpsam och göra en trappa av höbalarna till mig. Den blev jättefin. Men tyvärr inte vidare stadig. Jag ramlade naturligtvis. Binta var överlycklig att ha lyckats få det på film. Jag vrickade till foten och det gjorde lite ont, men inte värre än att jag kunde ta det. Det var inget högt fall alls, men det räckte tydligen till för att foten skulle få en rejäl stukning…

Notera särskilt hur barnen skuttar upp och ner för dessa höbalar utan minsta problem…

När Maria erbjöd sig att hämta bandage skrattade jag lite överseende och talade om att SÅ farligt var det faktiskt inte. Jag tänkte att “vaddå, ser jag ut som nån vekling, eller?”

Jai och Isa och lite syskonkärlek

Vi gick in. Alla nio personer fick sig en dusch. Eftersom jag var sist så var det förstås mest kallvatten kvar, men inte ens det störde mitt goda humör, eftersom jag var rätt varm efter hölastningen, att jag behövde svalka mig lite.

Sedan skulle vi in till stan. Av en händelse så visade det sig att vår helg i Sundsvall sammanföll med deras stora gatufest och de mindre barnen ville in och dansa på skumdisco och vi andra ville se oss omkring i stan. Halvvägs in till stan börjar min fot värka rejält. Och svälla upp. När vi var framme så gjorde foten så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. När jag lyckats halta mig fram till skumdiscot så var det nästan över… Mabou som åkte i en bil innan oss med Binta och Maria´s syster, var helt genomvåt. Själv satte jag mig på en plaststol mellan skumdiscotältet och en godisaffär. Binta har uppdaterat med massa bilder från skumdiscot HÄR!

Vid det här laget hade jag så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Jag insåg att jag inte ens skulle ta mig därifrån på länge. Jag skickade tjejerna att handla alvedon till mig som jag stoppade i mig och sedan skickade jag iväg dem att se sig omkring i stan och gå och käka. När de varit borta en stund hade jag så ont att jag satt där ensam på en plaststol och grät av smärta och tyckte riktigt synd om mig själv. Haha… Här var jag äntligen i Sundsvall, efter en massa år och så kunde jag inte ens se mig omkring.

Randig syskonkärlek; Binta och Isatou

Så småningom kom de tillbaka och nu var det dags att åka till Bergsåkers travbana, som vi planerat. Det var bara det att jag inte visste hur jag ens skulle kunna ta mig en meter därifrån. Vi var många och hade nu bara en bil. Så Maria åkte och skjutsade Jai och de mindre barnen först. När de åkte, så började jag linka mig ut från området, klamrandes fast vid Binta´s och Isatou´s axlar. När vi skulle gå över gatan tog det lååång tid. Till slut kom vi ut ur festivalområdet och väntade in Maria.

Den stapplande hästen personen i bakgrunden med kryckor, KAN vara jag…

Till slut kom vi fram till Bergsåkers travbana. Det blev lite nostalgi där också, eftersom jag bodde en kortare period i min barndom precis bredvid travbanan i Bergsåker.

Tack och lov så hade Maria´s sambo lyckats skaffa fram ett par kryckor, annars hade jag nog inte tagit mig någonstans. Maria har ju travhästar, men det var ingen av hennes som tävlade den här kvällen. Vi skulle bara njuta av det vackra vädret, käka lite och ha det skönt. Det hade vi verkligen. Vi satt kvar till en stund efter 22 på kvällen och det var helt fantastiskt väder.

Travexperterna…

Dagens lilla matvrak och Binta´s nya, lilla favoritkille!

Binta har uppdaterat travkvällen HÄR!

Men även de bästa av dagar tar slut och så gjorde även denna… Även om hemfärden gav skrattanfall som gjorde att jag knappt kunde stå på benen när vi kom fram. Ens med kryckor… Men det är av lite för privat karaktär! Eller hur, Maria?

Läs även andra bloggares åsikter om sundsvall, skumdisco, norrland, travbana, bergsåker, nostalgi, bilder, höbalar,

Nu ska jag börja uppdatera vår resa till Sundsvall. Det blir mest bilder, men också lite texter, då en bild ibland säger mer än 1000 ord, men också för att jag tagit väldigt mycket bilder!!

Vi åkte alltså till Sundsvall i Torsdags. Mabou hade åkt dagen innan med min bror Fredrik och hans då blivande fru Frida, som var de som skulle gifta sig. På torsdagen var det jag och de tre döttrarna som åkte med min pappa.

Resan dit bestod mest av sovande döttrar och smått chockade och roade döttrar. Chockade och roade när morfar satt och svor mot alla bilister som inte körde som han tyckte!

Väl i Sundsvall passerade vi några platser där jag bodde som barn och vi åkte förbi och kollade in och visade barnen. Jag blev riktigt nostalgisk.

Jai blir så till sig av den Norrländska lantluften att hon flyger upp i Isa´s famn

När vi till slut kom fram till min barndomskompis, hennes sambo och två barn, så var det fullt ös. Först grillade vi och pratade en massa. Eftersom de har åtta hästar och en är en riktig liten rymling, så var vi ute några gånger och hämtade tillbaka den till hagen.

Ett litet gäng småkillar satt och väntade på att Binta skulle lära dem dansa hiphop. Binta var som vanligt inte sen att haka på när det gäller dans. Vi hade en allmänt trevlig kväll. Framför allt var det jättekul att hälsa på min barndomskompis, då jag inte varit där uppe på en väldans massa år, men också att lära känna hennes härliga familj.

Killarna var riktiga dansgenier och John Travolta får banne mig passa sig nu…

När vi till slut gick och la oss och jag fick syn på den enormt vackra solnedgången med de vackra bergen i bakgrunden, så gick det rysningar av välbehag i hela min kropp. Efter att ha bott 24 år i Uppsala med Uppsalaslätten som största “naturfenomen” var det en näst intill religiös upplevelse att se berg, vatten och ett fantastiskt landskap där uppe!

Binta har uppdaterat om första dagen HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om sundsvall, kovland, norrland, landet, natur, bilder, vänskap,

Jag slängde ut frågan härom dagen om någon ville se Mabou´s nya frisyr? Trots att bara en, nämligen Hanna verkade vilja se, så slänger jag ut det här inlägget till henne då!

Mabou för några veckor sen. Med mycket hår!!

Mabou, härom dagen med sin nya frisyr! Visst passar han bra i den?

Läs även andra bloggares åsikter om mabou, frisyr, frisör, före och efter, bilder,

En riktig grillmästare…

Det var inte länge sedan jag berättade om den totalt misslyckade grillfesten jag hade. Allt som kunde gå fel, gick verkligen fel! Dagen efter gjorde vi ett nytt försök, men inte ens då blev det särskilt lyckat.

I förrgår bestämde jag och Häxan helt spontant att vi skulle göra ett nytt försök. Vädret var toppen, jag var ledig och barnen tjatade om att de ville grilla!

Sagt och gjort, vi plockade fram lite av det vi hade hemma och cyklade sedan till Willys för att inhandla resten. Nu tror ni säkert jag ska berätta om ännu en misslyckad grillkväll, men nej, allt som kunde gått fel, gick faktiskt rätt!

Vädret höll i sig med strålande sol. Vi grillade och all mat blev helt perfekt. Och som vi grillade!! Det var nötkött, korvar till barnen, grillhalloumi (hur nu det stavas?), fetaostpaket med tomater, oregano, olivolja och citron, det var marsmallows och det var vitlöksbröd.

Man kan säga att vi hade en helt lyckad grillkväll. Denna avslutades med maränger, glass och chokladsås. (Som vi dock inte grillade )

Aggeman och äldste sonen var säkert väldigt skeptiska, när de kom hit, med tanke på förra gångens misslyckande, men man ska inte döma mig och häxan för en enda grillfest…

Som grädde på moset, hittade vi en kvarglömd (av ena dotterns kompisar) nästan en halv spritflaska (typ vodka, eller nåt) som vi utan problem lyckades tömma…

Jaja, kvällen blev som sagt mycket lyckad. Å andra sidan kan man ju inte misslyckas jämnt! Om det händer att allt går emot oss ibland, så måste det ju vara så att allt går för oss ibland också…! Eller hur?!!

Bilderna är lite förrädiska, då det ser ut som om Häxan ensam stod för den fantastiska grillningen, men sanningen är att jag hade både ett och två fingrar med i spelet. Också.

Så här glada var de söta lintottarna över den lyckade grillningen (eller så skrattar de så gott åt att de hoppar studsmatta och håller på att tappa både kjol och brallor…)

Hur det smakade? Så jäääkla bra!!

…och du, det verkar fortfarande gå att rösta på min blogg, om du inte redan gjort det, men fortfarande vill!  Jag blir glad för varje röst! Rösta hos Familjebloggarna!

Läs även andra bloggares åsikter om grilla, bilder, grillkväll, häxan, aggeman, the witch, sommar, vardag,

Blommor till min favorit-Jai

Igår när jag var ledig och Mabou var (är) i Norrbotten passade jag på att bjuda ut min mellandotter Jai. Jag såg så mycket fram emot att dejta henne att jag var helt sprallig innan. Det kändes ungefär som om jag var på väg på min första dejt med en främling jag sett fram emot länge att träffa.

Jag hämtade Jai på hennes jobb med en liten blombukett och sedan gick vi på shopping tillsammans. Det var jättetrevligt, förutom att hon “lurade” mig att köpa en klänning till det kommande bröllopet som jag inte alls känner mig nöjd med. Så jag bör nog byta den, fast den var finare på i alla fall… (Jag provar nästan aldrig kläder i affären). Däremot köpte jag två tunikor som jag är GRYMT nöjd med!! På REA dessutom!

Till shoppingen fick man en strandväska på köpet hos DEA

Jai och jag på vilopaus efter shoppingen

Efter shoppingen gick vi ut och käkade tillsammans. Under hela hennes liv (19 år) har hon hävdat att hon inte gillar chinamat. Eftersom jag och de andra barnen älskar chinamat har vi alltid fått göra specialdealar med Jai när vi velat gå ut och käka på china. Ibland har vi gått med henne till “donken” först och sedan har hon fått sitta med oss när vi käkat, eller så har hon hängt med oss och käkat och sedan när vi är klara har vi kört förbi något hamburgehak, så har hon fått köpa hamburgare. Ibland har hon käkat på china med oss, men då har hon bara käkat ris.

Så nu när jag skulle bjuda ut henne, så var jag tvungen att tänka till. Donken kunde jag inte tänka mig. Men sååå kom jag på det! Hon har gått några gånger med sina kompisar till Tzatziki. Det är en halvdyr, men jättemysig restaurang här i Uppsala med riktigt bra käk och en av mina egna favoritrestauranger.

Min vackra, saknade mellanprinsessa

Så när Jai frågade mig var vi skulle äta, så log jag så där “överraskningsleende” och sa: “Jag tänkte på tzatziki”. Jai tittade ogillande på mig och sa: “Näääe, kan vi inte ta china…?”

Jag blev förstås rejält förvånad: “Men Jai! Du gillar ju inte china?!”

Jai: Jo, nu gör jag det!

Så kan det gå när man flyttat hemifrån några månader… Men nu hade jag tänkt mig något annat än china (var inte alls sugen på chinamat, eftersom jag inte var inställd på det). Jag frågade varför hon inte ville gå på Tzatziki och då svarade hon att hon inte gillade maten så mycket… Där fick jag för att jag gjorde mig till! Till slut enades vi om att käka på Alexanders uteservering, så vi kunde sitta precis vid ån. Maten var väl sådär, men mitt sällskap var desto härligare! Vi fick en fin stund tillsammans, med skratt prat och tårar, tills vi såg solen gå ner vid domkyrkan.

Jag är så stolt över Jai för att hon är så duktig med sitt jobb och att hon vågar utveckla sig och tro på sig själv som den toppentjej hon är!

Solnedgång bakom domkyrkan, sett från ån

Sedan blev det långpromenad hem. Tänk vad mycket man saknar barnen när de inte längre bor hemma. Det är som ett litet hål i bröstet. Och tänk att man måste bestämma en dejt för att få träffa dem! Men åååh vad man njuter när man äntligen ses!

Till er alla önskar jag en riktigt fin och skön midsommarafton!!

…och du! Det verkar fortfarande gå att rösta på min blogg om du vill och inte redan har gjort det! Jag blir glad för varje röst! Rösta hos Familjebloggarna!

Läs även andra bloggares åsikter om dejt, jai, middag, restaurang, bilder, shopping,

Mabou på G

Ja, i går morse var det dags att dra iväg till danslägrets första dag. Precis när jag skulle ut och sätta mig på cykeln för att ta mig till Stenhagen (andra sidan stan) i hällregn, råkade min pappa titta förbi. Vilken tur, då kunde jag få skjuts! Vilket de två danslärare som sover hos mig denna vecka, var glad för, då de fick hänga med!

Mathilde, en av tränarna under veckan

Isatou (16) som också skulle ha varit med på danslägret, hade så ont i svanskotan, att hon låg och ojjade sig och grät i min säng i går natt. Eftersom hon haft ont ett tag nu, men det bara blir värre, så tvingade jag henne att åka till akuten. Efter att ha blivit skickad mellan akuten, närakuten fram och tillbaka, vilket tog en heldag, så kom hon tillbaka hem med beskedet att hon antagligen fått en inflammation och fått medicin mot den och smärtstillande. Tyvärr har det ändå bara blivit värre och nu har hon även fått feber.

Vendela, också en av tränarna

Hon har verkligen haft en väldigt sjuklig vår, med eksem, nya allergier och nu svanskotan. Hon är inte den som “gnäller i onödan”, så det är klart man tar det på allvar!

Danslärarna Oliver och Papis undervisar Mabou

Nåja, Isatou fick sällskap till akuten och själv åkte jag alltså till Stenhagen. Jag filmade Mabou inför något som ska komma upp på SVT, då han är med på Sommarlovsmorgon, som jag skrivit om.

Därefter filmade jag två av danslärarna som sover hos mig i veckan; Papis och Oliver! Sedan stod jag och kollade in några av kurserna som hölls. När Papis gick igenom lite steg med Mabou så var det inte utan att jag blev rätt danssugen själv… Men jag skonade min omgivning!

Papis lite småsvettig efter ett hårt danspass

Hur som helst, så blev det rätt mycket strul igår. Batteriet tog slut i kameran, när jag filmade Mabou och sedan hade ingen fått med låten han skulle dansa till, så pappa och jag fick åka hem igen för att hämta laddare, rätt låt o.s.v.

Problemet var att jag aldrig har laddat ner en låt från datorn och det var inte helt lätt för mig som är tekniskt inkompetent att “bara fixa det”! Till slut hittade jag Mabou´s mp3 och tro det eller ej, bland miljoner sladdar hittade jag en sladd som passade. Sedan lyckades Isatou, från akuten, guida mig genom telefonen hur jag skulle lägga in den på datorn och sedan in i mp3-spelaren.

Känner jag mig stolt eller känner jag mig stolt?

Efter en hel evighet av fixande och trixande, så lyckades vi åka tillbaka till Stenhagen (tack pappa) för att fixa det vi skulle.

Här är lite av första dagens danser i Stenhagen:

Papis dansar hiphop karaktär:

Oliver dansar krumping:

För er som är intresserade, så finns det dels platser kvar i flera av grupperna och dels så har de även Drop in! Mer info HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om dansläger, dans, uppsala, stenhagen, papis, oliver, mabou, danstränare, studio 018, video, bilder,

En liten sammanfattning om den gångna veckan, i ord och bilder!

Ta en ordentlig titt. Det är inte ofta tonåringarna här hemma och deras umgänge fixar och städar så intensivt, helt utan påtryckning!

Det var ingen liten röjning tjejerna gav sig på, helt frivilligt!

I veckan har Isatou (16) och hennes kompis T haft storröjning hemma hos oss. De har gjort fint i trädgården, städat fram- och baksida, rensat förrådet och städat inomhus. Vad som föranledde det hela, är en hemlighet som jag inte får avslöja, men jag kan säga att det kom sig av en väldigt fördelaktig deal ur min synpunkt och flickorna verkar lika nöjda de!

Jag är fortfarande i lite chocktillstånd över den frivilliga uppröjningen! De kan, bara de vill, de små liven!

Ett närgånget besök hade vi också i veckan…

Syrener hör väl skolavslutning till?!

Så blev det skolavslutning. I år igen. Ett varmt grattis till alla barn och ungdomar som kämpat ännu ett skolår!!

Själv var jag riktigt besviken i morse, då solen skinit hela veckan, men i morse så öste regnet ner. Vid regn skulle bara 6:ornas föräldrar få delta på skolavslutning, då de skulle hålla till i gympasalen. Annars skulle de ha varit ute.

Nu fick vi nöja oss med fika i klassrummet efter avslutningen, vilket var helt okej, men lite trist.

De flesta år brukar jag bjuda barnen på jordgubbstårta på skolavslutningen för att fira sommarlovets ankomst och så blev det i år också.

I år hade Isa gjort de goda jordgubbstårtorna som vi glatt smaskade i oss och firade sommarens ankomst!

Häxan snor en kram av Mabou efter tårtan

Prinsen och Prinsessan, härom dagen när Mabou testade kostymen

Visst är han en liten drömprins, min lilla råtta?! Och ÄNTLIGEN har han en vanlig, Svensk jävla kavaj att ta på sig!

Sommarlovet har börjat!!

Läs även andra bloggares åsikter om avslutning, skolavslutning, 2010, prins, kostym, tonåringar, bilder,