Posts Tagged ‘Familjeliv’

Jag och Mabou bestämde oss för att gå på bio. Eftersom vi kom på det så sent, så hade alla filmer med Svenskt tal, som Mabou inte sett, redan gått. Men han ville gärna se Karate Kid, så jag tänkte att det är väl okej, med tanke på att jag gillade Karate Kid när den första versionen kom ut.

I den här nya versionen var det Will Smith´s son Jaden Smith och Jackie Chan som hade huvudrollerna.

Ja, jag vill inte påstå att det var så mycket nytt under solen, för oss som sett Karate Kid i 80-talsversionen. Men jag tycker om filmer med ett budskap och det har ju Karate Kid, oavsett vilken version det är. Och visst är Jaden Smith otroligt söt och gör en mycket bra skådespelarinsats, men jag kan inte låta bli att sakna Mr Miyagi.

Karate Kid 2010

Mr Miyagi från Karate Kid 1984

Men det roligaste med hela filmen, som helt klart var sevärd, är att Mabou blev som förbytt direkt vi kom utanför biosalongen. Han hade helt plötsligt förbytts och blivit Karate-Mabou. Typ…

Och inte tog det slut med att vi åkte hem heller… Sedan vi kom hem har han stått i spagat över trappräcket, gjort volter mellan sofforna och hoppat upp längs köksväggarna och kylskåpen… Jag bara undrar: Var ska detta sluta? Snacka om inspiration!

Läs även andra bloggares åsikter om 1984, 2010, bio, familjeliv, inspirerad, karate kid, mabou,

I Söndags kom en massa danstjejer. De skulle sova här hela veckan. Danslägret blev inställt på grund av en massa dubbelbokningar för tjejerna. Så de skulle i stället köra privat dansläger för bara dansgrupperna.

Jag trodde det skulle bli ett jäkla liv här hemma. Det brukar det bli när det är en massa tonårstjejer under samma tak.

Jag tog i från tårna. Talade om innan de knappt hade ställt ner väskorna i hallen vilka regler som gäller hos mig.

Typ:

• Låt bli min cola
• Ställ in disken i diskmaskinen
• Innan ni åker på fredag har vi gemensam storstädning
• Ingen sitter vid “min” dator
• Håll reda på era saker

Sedan kom torsdagen. Tjejernas sista natt skulle komma. De frågade när vi skulle börja städa? Jag blev förvånad över att jag sa: “Det blir ingen städning, det här tar jag hand om. Ni har inte stökat till!”

Jag såg mig omkring i hemmet. Det var som om bara två personer funnits i mitt hem under veckan. Nämligen Mabou och Binta. Mabou´s leksaker är som vanligt runtspridda (vad är det för fel med att ställa in dem i sitt eget rum?) Binta´s kläder ligger utspridda över sofforna, på golvet i vardagsrummet, på vardagsrumsbordet (det som är kvar av det, sedan Isa designade om det).

Jag påtalade det för Binta. Att hon är äldre än sina elever, men ändå är hennes saker runtspridda ÖVERALLT!! Hon förklarar det med att de andra tjejerna bara är blyga… Det tycker hon är en bra förklaring. Typ…

Själv konstaterar jag att fredag kväll, blev inte en vilokväll efter en högljudd och rörig vecka. Fredag kväll blev riktigt TRIST!! Jag tvingade Mabou att ha myskväll och blev glad när extradottern och Isa dök upp helt oväntat. Jag tvingade dem att sitta kvar och käka popcorn, äta godis och titta på The Bee-Movie.

Jag inser att jag nog var mer hysterisk när tjejerna kom, än de lyckats bli på hela veckan…

Konstaterar förvånat att man KAN ha en massa tonåringar i hemmet nästan en vecka utan att gå i taket (särskilt om det inte är ens egna) och man kan kolla på The Bee Movie. Och bli underhållen. Med en popcorn-skål i knät. Och livet är faktiskt inte så tokigt ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om fredagsmys, tonåringar, tonårsmorsa, barn, familjeliv,

Igår tog Häxan och jag med oss ungarna för att strosa runt lite. Vi var vid ån med barnen. Sedan på stan. Jag hann shoppa en hel del. Lite nya outfits inför den kommande Reggaefestivalen införskaffades…

En and med sina små ungar i fyrisån…

Mabou och Prinsessan följer andfamiljens framfart i ån…

Prinsessans storebror fick också vara med på ett hörn…

På Mabou syns det att det är sommar. Sår på ögonlocket och plåster på armbågen. Ungefär som en åttaåring SKA se ut i slutet av Juli…

Ibland när Mabou tar bilder så kommer hela huvudet med…

…och ibland gör det inte det… Men det är bara att bita ihop och se glad ut ändå!

Sedan gick vi till Linnéträdgården

Jag frågade Häxan om det var Näcken som satt där mitt i dammen bland alla näckrosblad, men hon hävdade att det bara var en staty…

De snygga blondinerna fick också en bild tillsammans även om alla barn försökte tränga sig på och vara med… Och det kan man ju förstå. Vem vill inte vara med på samma bild som dessa skönheter? *Host, host…*

Ibland blir man sååå sugen att bara putta lite grann på någon… Bara en liten knuff, liksom… Man borde egentligen testa sina barns simkunnighet med jämna mellanrum. Bara så man vet, liksom…

Sedan gick vi och käkade glass. Mabou var på väg att cykla rakt in i både glasskiosken och dess kö…

Efter det, och då var klockan rätt mycket, så skildes vi åt, då Mabou och jag hade bestämt att gå på bio. Men så visade det sig att det inte gick några Svensktalande filmer den tiden, förutom Shrek, vilken Mabou såg i helgen med mormor, morbror och kusiner… Så då gick vi och storshoppade till Mabou i stället… Det blev både byxor, skor, luvtröja, keps och väska… Och några dvd-filmer också som plåster på såren för den missade bion.

Så här glad blev han då han fick shoppa…

För sin månadspeng köpte han en polissiren att fästa på cykeln med tillhörande kommunikationsradio.

Den var rätt kul. Tills Mabou gick ut med den och cyklade fram och tillbaka på gatan och jag var tvungen att gå till köksfönstret och kolla om det var en hel polispatrull härutanför? Ja, vi får hålla tummarna för att den pajjar innan vi får grannarna på oss… Det brukar ju lyckligtvis leksaker göra nu för tiden. Gå sönder snabbt, alltså…

Läs även andra bloggares åsikter om shopping, linne´trädgården, uppsala, vardag, shoppa, familjeliv,

Syskon och kompisar kan vara ett litet problem med yngre barn. Det blir lätt att syskon konkurrerar om vissa kompisar. Så var det hos oss också när flickorna var yngre. Tack och lov blir de äldre och mognare med åren.

Logiskt borde kanske vara att Binta (21) och Jai (19) eller att Jai och Isa (17) delade kompisar. Men så är det inte. Jo, det är klart de ibland umgås med varandras kompisar. Men mest är det Isa och Binta faktiskt som delar vänner. De har förstås sina egna kompisar också, men de har också flera gemensamma vänner.

En sådan vän är Vendela. Hon är vän och danspartner med Binta i den gemensamma gruppen Blackout. Men Vendela är också Isa´s kompis. Jag tror faktiskt ingen har längtat så mycket efter Vendela nu när hon varit en månad i Ghana, som Isa har längtat.

Hon har pratat och pratat om Vendela HELA TIDEN!!

I natt kom Vendela hem i alla fall. Och direkt hon åkte hemifrån idag, så kom hon och hämtade upp Isa i bilen, innan hon mötte upp med de andra tjejerna.

Så här glada var tjejerna i dag när de återförenades.

Vendela ser glad, pigg, vacker och strålande ut…

Som Isa´s mamma så glädjes jag över deras vänskap. Som Vendela´s manager så glädjes jag över att hon ser glad, pigg, utvilad och taggad ut för dans, dans och en himla massa dans här framöver!! Welcome back, Vendi/Bumbi Gal!

Läs även andra bloggares åsikter om vendi, vendela, blackout, vänskap, isa, familjeliv, vardag,

Jullov, Sommarlov, de långa loven tar nästan livet av många föräldrar…

Idag har jag två vuxna döttrar, som i alla fall de flesta perioder bor själva. Jag har en dotter på snart 17 som är väldigt duktig på att sköta sig själv. Så har jag min lilla son på 8 som jag hänger med för det mesta.

Jämfört med hur sommarloven såg ut för bara några år sedan, så är min sommarvardag idag, rena semestern. Annat var det för bara något år sedan. Mina döttrar var ständigt i luven på varandra och om de inte tog halvt livet av varandra så tog de nästan mitt liv, kändes det om.

Det har dock funnits tillfällen när de hållit sams också, mina fyra barn…

Syskongnabb, gnäll och allmän tristess gjorde mina somrar till ett rent helvete vissa gånger. Så här efteråt är det kul att minnas och skratta åt. Men då var det jag som inte skrattade alls. Det var ju lite därför min blogg kom till från allra första början. Jag ville försöka hitta en humoristisk sida av den där vardagen som höll på att äta upp mig i vissa perioder.

Nu känns det som min familj faktiskt “växt ifrån” det där en hel del. Det är skönt. Riktigt skönt. Visserligen kommer det tråkig vardag till alla familjer och visserligen kommer det också nya problem med nya livsföringar. Men jag måste ändå säga att jag dels känner mig tacksam över att just den där tiden tycks vara över för mig, men jag blir också förtvivlad över att jag ser föräldrar som nästan går på knäna under sommarmånaderna. Inte för att deras barn är så “hemska”, utan helt enkelt för att barn blir väldigt krävande under sommarloven och många syskon har svårt att hålla sams.

Så här nedan kommer lite länkar till er föräldrar som har svårt att stå ut och som är helt slut för att det är sommarlov. Jag lägger upp dem till er, dels för att ni ska förstå att ni inte är ensamma om detta, utan att jag tror nästan alla familjer, mer eller mindre har samma problem. Men också för att ni ska förstå att hur långt bort det än känns just nu, så en dag, kommer ni faktiskt att kunna skratta åt allt tok och bråk barnen hittade på, för att ni PASSERAT den där tiden! Jag säger inte att det är lätt eller att det blir problemfritt fram tills dess. Jag säger bara att det finns hopp!

Här bjuder jag er föräldrar som är på väg att “ge upp”, bli tokiga eller tror att ni är ensamma om detta fenomen, på några länkar jag tror att ni kan uppskatta och även ha lite nytta av:

Storstädning (Sommarlovet 2005)

Bojkotta sommarlovet! (Sommarlovet 2005)

Spårade ur! (Slagsmål på jullovet 2005-2006)

Förbannade sommarlov (Sommarlovet 2006)

Jag kan skriva en hel jävla roman med argument! (Sommarlovet 2006)

Ser fram emot skolstart (Sommarlovet 2007)

Mitt sommarråd till dig som är förälder (Sommarlovet 2009)

Läs även andra bloggares åsikter om familjeliv, barn, tonåringar, kaos, sommarlov, lov, tonårsmorsa, tips, råd, hopp, vardag, syskonkärlek, bråk,

Min minstaste lillebrolla

Det har varit lite att stå i sista tiden. Som jag nämnde i något annat inlägg så har jag haft ett rätt tufft arbetsschema de senaste veckorna. Samtidigt som jag då har försökt planera för ett kommande bröllop, då min yngsta lillebror ska gifta sig. Det borde kanske inte vara så mycket för mig att planera i förväg, om det inte vore för att bröllopet ska hållas i Norrland.

Mabou med sin nya kostym

Mabou´s kostym inhandlade jag ju redan för en månad sedan. Mina egna kläder inför bröllopet köpte jag för någon vecka sedan. Problemet var att jag ångrade mig när jag kom hem, då klänningen hade riktig tantvarning. (Det var Jai som lyckades övertala mig om att den skulle passa). Ja, sedan har jag försökt att ordna med att Mabou skulle hinna klippa håret i Stockholm, köpa en ny klänning, ordna med sovplatser i Norrland till mig och alla barnen.

Binta

Jai

Isa

Utöver detta så har jag även hållit på att planera döttrarnas bröllopskläder, hur och när vi ska åka upp till Norrland (Sundsvall). Döttrarna har… typ haft sommarlov, eller nåt. För de har inte lagt många fingrar i kors för att hjälpa till med planeringen.

Eftersom klänningen inte dög och jag lämnade tillbaka den, så hade jag fortfarande problem med mina egna kläder. Jag köpte en ny klänning. Kom hem och provade den efter någon dag. Den var tajt och kort och väldigt snygg. Tills jag satte på mig den…

Då såg jag precis ut som en stoppad korv, med extra tunt skinn. Faktum är att klänningen visade valkar på min kropp, som jag inte hade en aning om att de fanns ens…!!

Så det var bara att börja om planeringen! Till slut fick jag en helt lysande idé! Jag skulle ha en topp och köpa tyg att sy en nederdel av. Idén är ju strålande på alla sätt och vis. Eller nja, det är ju ett litet krux… jag har ingen fungerande symaskin. Eller egentligen är det ett till litet krux. Jag kan absolut inte sy.

Men min vision var glasklar. Det färdiga resultatet skulle bli strålande!! Äh, det går väl att tråckla ihop med lite nål och tråd, tänkte jag. Man har ju inte tummen mitt i handen i alla fall…

Räddande ängel #1 Kan mycket om det mesta!

Som en räddande ängel, när jag beskrev min vackra vision, kom häxan och berättade att hon hade både symaskin och kunde sy. Hon tog alltså frivilligt på sig att sy min nederdel. I och för sig är det inget väldigt, väldigt svårsytt, men det krävs i alla fall att man har lite koll. Det har Häxan. Hon har sytt min nederdel PRECIS efter min vision.

Igår var det dags att prova och det blev verkligen över mina förväntningar.

Efter många och långa diskussioner med de s.k. “vuxna” döttrarna via telefon och sms, om hur och när och med vem alla ska åka till Norrland, så kunde jag konstatera att de i alla fall har tummen precis mitt i handen. De hade inte ens ordnat med skjutsen, trots att jag stått för ALL annan planering. Inklusive vad de ska ha på sig!!

Nåja, endast en sak återstod. Storstädningen av hemmet. Jag har planerat in den tre dagar i rad nu. Utan att lyckas annat än att börja skrubba lite i badrummen och ta hand om stora, stora tvätthögen!!

Så i morse när jag vaknade tidigt och insåg att jag åker i morgon och mitt hem ser ut som om en bomb slagit ner, kastade jag mig ur sängen för att sätta igång…

Räddande ängel #2 är en jäkel på att städa!!

Bara för att upptäcka att min “extradotter” har röjt som en orkan i natt. Det har plockats, sorterats, rensats och röjts. Så det i stort sett enda som återstår för mig är att städa spisen, rengöra åt sköldpaddan,  tvätta sofföverdragen, packa, tömma sopor, byta handdukar, lägga ut de nytvättade mattorna, dammsuga och moppa golven.

Det var verkligen en överraskning. Jag vägrar att resa bort i flera dagar och lämna hemmet som ett bombnedslag!

Jag har funderat på det här nu på morgonen. Är det något med mig som får människor omkring mig att vilja “hjälpa mig”? Någon typ av hjälplöshet? Och i så fall, om det är så. Varför i hela världen smittar inte de vibbarna av sig till mina barn? Att de får den där känslan av att de borde ge mamma lite hjälp?

Oavsett så är jag skyldig mina två närmsta bundsförvanter en överraskning. Jag ska försöka tänka ut något som kan glädja extradottern och häxan! Det blir nog bra till slut ändå det här!

Läs även andra bloggares åsikter om städa, planera, bröllop, kaos, familjeliv, vardag, tonåringar, tonårsmorsa, barn, humor,

I morse åkte Mabou med mormor till Norrbotten. De ska fira midsommar och min mosters 60-årsdag! Jag och min pappa körde ut honom till Arlanda tidigt, tidigt i morse. Mabou var ganska nervös eftersom han aldrig varit i Norrbotten, men jag tror nog han kommer att ha några riktigt roliga och sköna dagar där!

Efter att vi lämnat Mabou till mormor åkte pappa och jag och käkade frukost. Lite senare åkte vi och storhandlade på lite olika affärer.

Vi hann också åka och ta en riktigt god fika med Budapestbakelser på Savoy. Vi satt ute i solen och njöt av bakverken, sommaren och att ibland är allt så enkelt och ändå så härligt bra…

På eftermiddagen hann jag med både produktionsmöte med häxan och ha lite egentid med Isatou!

Sammanfattning: En skön dag när sommaren är som enklast!

…och du! Det verkar fortfarande gå att rösta på min blogg! Jag blir glad för varje röst! Rösta hos Familjebloggarna!

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, norrbotten, vardag, familjeliv,

I morse när jag kom hem från jobbet, väntade mig en liten överraskning. Binta (21) var hemma på besök. Hon och hennes vän låg och sov och jag kunde bara inte låta bli att väcka henne. När jag ätit frukost med Mabou och skickat honom till skolan, försökte jag övertala henne att komma och sova i min säng, så jag kunde krama lite på henne. Hon är en toppen liten kamin när man känner sig trött och frusen.

Hon försökte i stället övertala mig att krypa ner med henne, men jag ville sova i min egen säng och lyssna på min ljudbok tills jag somnade, så vi fick sova på varsitt håll.

När vi vaknat så hann vi kramas en liten stund innan hon skulle vidare, så jag har hunnit få och ge lite Binta-kärlek i dag i alla fall.♥♥♥

När barnen flyttar hemifrån så blir varje stund man kan tillbringa med dem, väldigt värdefull! Det trodde man inte när man stod mitt uppe i konflikter och bråk och med lätthet hade kunnat bli galen av ilska…!

Ens barn är alltid kärlek, men ibland känns det lite mer inombords!

Missa inte VECKANS DEBATT!

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, flyttat hemifrån, konflikter, familjeliv, tonårsmorsa,

Min pappa och Mabou i Sunnerstabacken i vintras

Min pappa är en ganska väldigt blyg man. Men inte med oss i familjen, förstås. Men han vill inte gärna synas eller höras. När jag var nominerad till Stora Bloggpriset förra året, berättade jag om hans rädsla att “bli uppsnokad av dom” och att behöva “figurera i media”. Ja, ni förstår ju att hans största skräck antagligen är att hamna på en löpsedel.

Han har redan deklarerat att om han skulle vinna på Triss och behöva åka till TV, så skulle han skicka mig eller brorsan eftersom vi “inte bryr oss om sån där uppmärksamhet”.

Men det finns ett särskilt tillfälle när all min pappas blyghet och rädsla för att höras, försvinner. Det är när han kör bil och hans medtrafikanter gör misstag eller trafiken inte flyter som han vill. Han skriker och svär och en massa fula ord rullar ur hans mun.

Igår skulle jag åka och handla med min pappa och kom i sista minuten på att jag även ville lämna in min deklaration, eftersom jag ska jobba hela helgen. Jodå, visst kunde vi åka ner till Skattemyndigheten, tyckte pappa.

Vad jag inte tänkte på var att det var på eftermiddagen när folk slutat jobbet och trafiken i stan är rätt tät.

Mabou och Isatou satt i baksätet.

Pappa: Men hur faaan kör du, din jävla idiot!! Du skulle ju passa in i nästa omgång av Sveriges sämsta bilförare!!

Tystnad i resten av bilen.

Pappa: Men ska man behöva köra runt hela jävla stan för att de stängt av varenda gatjävel. När ska politikerna fatta att vi är många som MÅSTE ha bil?

Vid ett tillfälle står trafiken helt stilla.

Pappa: Men kööör då för fan! Här kan väl för fan inte jag sitta och förnöta min ungdom!

Här kan ingen av oss andra hålla sig för skratt, trots den hätska stämningen!

När vi tråcklat oss genom stan och trafiken och min pappa har hunnit använda varenda svordom och fult ord som finns på Svenska, skulle vi åka och handla. Han blir tvungen att byta fil för att det är hinder i vägen och slänger ut blinkersen för att byta fil. Bilen bakom saktar inte ner och börjar tuta på pappa när han byter fil.

Pappa: Men hur faaan tänker du din jävla dåre? Såg du inte en hel jävla blinkers?

Ja, ibland är det riktigt underhållande att umgås med min pappa. De fula ord och svordomar som Mabou eventuellt har lyckats missa från storasystrarna, lär han sig och blir påmind om vid varje biltur med morfar.

I helgen ska jag och Mabou vara med min pappa hela helgen. Det blir underhållande, gissar jag.

När jag och Mabou åt frukost i morse och vi pratade om att vi ska vara med morfar sa Mabou:

“Ibland, mamma, är det så kul att åka bil med morfar! Särskilt när han säger det där med att han inte kan förnöta sin ungdom! Mamma! Jag tror att den redan är förnött…!”

Läs även andra bloggares åsikter om humor, ironi, familjeliv, min pappa, trafikant, svordomar,

Jag kommer hem tidigt på morgonen från jobbet. Jag äter frukost med Mabou (8). Ser att Isatou (16) sitter vid datorn och överför låtar till mobilen:

Jag: Men, ska inte du gå nu?

Isatou: Mmmm… min buss går om 9 minuter.

Jag: Okej… Men vilken tid börjar du då?

Isatou: Jag vet inte…

Jag: Va? VET du inte när du börjar i skolan?

Isatou: Jo, typ 20 i.

Jag: Ja, men om bussen går om nio minuter och det är 20 minuter innan skolan börjar, så kommer du ju inte hinna till skolan i tid…

Isatou: Nähä, vad vill du att jag ska svara på det?

Jag: Ja, det skulle ju vara fint om jag förstår hur du har tänkt?

Isatou: Men asså, jag kommer ju inte till skolan snabbare för att jag går ut nu. Bussen kommer ju om 9 minuter…

Jag: Men snälla, då skulle du naturligtvis inte ha satt dig vid datorn och lagt över låtar. Du skulle naturligtvis ha tagit bussen innan, eller kanske till och med två bussar innan. Du har INTE råd med mer frånvaro från skolan!!

Kan NÅGON endaste människa förklara logiken för mig, logiken med att föra över låtar i stället för att komma i tid till skolan, för jag FATTAR bara inte!

Läs även andra bloggares åsikter om logik, tonåringar, tonårsmorsa, frånvaro, vardag, familjeliv,

Hon har landat. I Sverige. För några timmar sedan. Jag har längtat. Saknat. Ringt henne hela dagen. Fick reda på att hon inte har någon lur. Fick henne att ringa upp. Blev utskälld. För att jag inte har skött mitt manager-jobb för Blackout på ett tillfredsställande sätt. Enligt henne. Hon lät trött. Hon sa att hon var trött. Och arg. Hon lät väldigt arg. På mig. På sin längtande mamma. Som blev arg tillbaka. Och sur. För att hon inte längtat. Som mig.

Jag vet inte om jag blev uppsagd, sa upp mig, eller vad som skedde… Inte från att vara mamma, men manager. Men jag bestämde mig för att lägga på. Låta henne sova. Hoppas hon hinner börja längta. Och sakna. Som mig.

Det kallas Jetlag. Hon behöver S-O-V-A. Så jag önskar henne sömn. Massa sömn. En trött Binta är ingen rolig Binta.

Binta, inte berusad, men väldigt trött

Läs även andra bloggares åsikter om familjeliv, tonårsmorsa, trött, övertrött, jetlag,

Sorg, vardag, matlagning, handla mat, prata, gråta, skratta, minnas, minnas, minnas… Det är ungefär vad vår dag har innefattat idag. Det är både motsägelsefullt och samtidigt finns det inte heller något motsägelsefullt alls i det.

Det är ju så livet är.

Idag är det precis ett år sedan Lamin drog sitt sista andetag. Idag är det ett år sedan jag satt vid hans sängkant och kände tystnaden. Väntade på det där andetaget som aldrig kom… väntade på att bröstkorgen skulle häva sig, trots att den inte gjorde det. Det känns som igår och ändå som det skedde i ett annat liv…

Den där första chocken och sorgen har lagt sig, men vissa dagar är fortfarande svåra. När man mist en person så är det oåterkalleligt. Det finns ingen väg tillbaka, bara en väg och det är framtiden.

Lamin tyckte om framtiden och han tyckte om nuet. Lamin ville att folk omkring honom skulle vara glada. Lamin ville se glädje. Därför har det också funnits plats för skratt idag. Minnen och skratt. Minnen av Lamin och den glädje han skänkte. Må han vila i frid och finna glädje där han nu befinner sig…

Isatou, Vendela, Mabou, Hareg och Jai ute och handlar mat

Vendela och Hareg sitter och grejar vid datorn en stund

Lamins brorson och namne Lamin var med oss och åt gott och pratade minnen för att hedra Lamin. Hans år har varit tungt, då han nog var den som stod sin farbror närmast och även skötte om honom till stor del på slutet…

Till allas vår glädje kom även Binta förbi. Hon var också förbi graven i Stockholm idag och lämnade ljus och blommor och hade en egen minnesstund vid graven

Lamin´s begravning. Vi kommer alltid att minnas… Rest In Peace

Läs även andra bloggares åsikter om minnesdag, grav, familjeliv, sorg, r.i.p.,

Jag är ap-trött. Jag kom precis hem från mitt nattpass, men brukar sitta uppe en liten stund innan jag kryper ner i säng. Jag trivs verkligen jättebra med att jobba natt, men det är alltid skönt att komma hem efter en lååång natt och krypa ner i sängen.

Jag kikar mot soffan. Där ligger min “extradotter” Hareg och sover. Det är lite läskigt att titta på henne, för precis som min äldsta dotter Binta (20) så sover hon med öppna ögon. Fast Binta brukar ha sina ännu mer öppna. Creapy!

Trots att det är så tidigt på morgonen så har jag redan varit med min pappa och handlat på Gränby Centrum. Lite färska frukost-frallor och sånt som förhöjer en morgon lite. Min pappa åkte vidare direkt, tillbaka hem till Värmland. Han är dock på väg att flytta tillbaka till Uppsala igen. Jag antar att han fick lite “lappsjuka” där i Värmlandsskogarna till slut ändå… Ingen är gladare än Mabou, även om vi alla är glada att pappa flyttar tillbaka igen!

Om någon timme kommer Mabou hem från sitt första scoutläger. Jag tror inte jag orkar hålla mig vaken tills dess, men Jai (18) har lovat att kliva upp och ta emot honom. Jag har sån tur att Mabou´s kompis mamma ska hämta upp dem båda, så han blir avsläppt utanför ytterdörren. Han var så spänd igår när han skulle åka. När jag kom hem från jobbet strax efter sju på morgonen, så kom han rusande och öppnade ytterdörren åt mig, fullt påklädd:

Jag: Va? Är du redan vaken?

Mabou: Ja, jag ska ju på scoutläger!

Jag: Ja, men det är ju flera timmar kvar!

Mabou: Men jag kunde inte sova mer och det är bättre att vara vaken tidigt, för säkerhets skull…

Jag satt uppe med honom och pratade en stund innan jag var tvungen att gå och lägga mig och Isa (16) tog över, som skulle skicka iväg honom. Han var oerhört spänd och förväntansfull, så det ska bli spännande att höra idag när jag vaknar hur lägret varit och om han alls lyckats sova något på det.

Hoppas ni alla får en trevlig Söndag och glöm inte att käka en kanelbulle!

Läs även andra bloggares åsikter om morgonstund har guld i mun, blaj, tidig morgon, familjeliv,

Minns ni den där Hundtjejen? Vars historia blev en väldigt kort historia! Hon är tillbaka i Mabou´s liv. Men den här gången har de ett tidsbestämt förhållande.

De bestämde redan när de blev tillsammans, att de bara ska vara ihop tills näst-nästa Lördag, då ska de göra slut…

Läs även andra bloggares åsikter om familjeliv, humor, barn, kärlek, hjundtjejen, dagens mabou,

Totalt oglamoröst. Totalt värdelöst. Äckligt. Jag har rensat toaletten från ett stopp. Behöver jag säga att jag avskyr just den sysslan? Behöver jag säga att ingen annan i mitt hem tar på sig den sysslan frivilligt?

Läs även andra bloggares åsikter om skitjobb, rensa toaletten, äckligt, familjeliv, vardag,

Chockad storasyster

Binta (20) är hemma på besök. Hon kommer med lillasyster Jai´s dator som varit på lagning, trots att den är nästan helt ny.

Binta: Alltså, jag vet inte vad som hänt, men igår sa Jai (18) att om jag åker och hämtar hennes dator, så kan jag få låna den. Jag sa att det är ju bra om jag lånar den tills jag ska till Stockholm nästa gång och då sa Jai att jag kunde låna med den till Stockholm också om jag ville, för hon behöver ingen dator och om hon behöver en, så finns det ju en stationär dator hemma som hon kan använda.

Nog för att systrarna kan vara både sams och osams i olika perioder. Men. Jag är lite smått chockad. Isa är lite chockad och Binta är i fullständig glädjechock!!

Generös mellansyster

Läs även andra bloggares åsikter om tonåringar, familjeliv, chock, systrar, syskonkärlek, humor,

Så här glad är Mabou nu!

Jag har skrivit flera gånger om att Mabou är skitförbannad över att han inte har fått någon blogg. Det är sant. Vi har haft en hel del konflikter om just det här och mitt motargument har konstant varit att man måste kunna skriva och läsa först, för att kunna ha en blogg.

I fredags kom han hem från skolan: Mamma! Nu SKA jag ha en blogg, för nu har jag lärt mig läsa och skriva!

Jag gjorde en lång lista med ord och han ljudade och ljudade och lyckades läsa i stort sett alla ord. Sedan skrev jag ut en massa listor med bilder från datorn, där jag skrev en massa ord och sedan hoppade över några bokstäver som han sedan fick fylla i och tro det eller ej, men han fick alla rätt!

Det stora läs- och skrivtestet

Nu har jag givit upp. Jag har registrerat en blogg till honom. Han har valt hur bloggen ska se ut, han väljer bilder till inläggen och lägger upp dem själv och sedan sitter han och dikterar ordagrant vad som ska stå. Sedan måste jag läsa upp precis vad jag skrivit, så jag inte har skrivit fel på något sätt. Sedan publicerar han inlägget själv.

Så kan det gå när en mamma förlorar en långdragen och envis kamp.

Jag kan inte låta bli att undra om han är Sveriges yngsta bloggare, som själv dikterar sina inlägg och publicerar dem?

Efter att han nu hållit mig sysselsatt med detta sedan 8-tiden i morse, så har jag en liten känsla av att hans blogg mest kommer att handla om djur och hur elak hans mamma är som inte låter honom få en hund…

Vill du läsa om hur taskig Mabou tycker att jag är och om hur mycket han älskar djur, så kan du gå in på hans blogg:

Mabou´s Blogg

Tillägg: Det är visst inte så att jag hjälper honom med alla inlägg, utan nu lägger han in inlägg själv och frågar bara om stavningen på vissa saker. Så här gäller det nog att jag håller ett öga på vad som faktiskt publiceras på sidan… Hmmm…

Läs även andra bloggares åsikter om sveriges yngsta bloggare?, bloggare, mabou´s blogg, humor, konflikt, familjeliv,

…vidarebefordrar jag obesvarad, till mina bloggläsare och hoppas att någon av er kan svara bättre på den, än jag kan: Hur gör sniglar barn?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, familjeliv, humor, fråga,

Vi bestämde oss för att åka till 4H och kolla på lite djur, trots regnvädret

Jag och Kornelia

Tuppen gol så vi hörde den på långt avstånd, långt innan vi nådde 4H. Kanske var det hans sätt att välkomna oss?

Mabou på cykeln

Kornelia har fått syn på något hon gillar…

…nämligen hästarna…

En ponny

Eftersom det var så trist väder, drog vi ganska snart vidare till akvarie-hobby, dit vi skulle åka för att införskaffa lite nya fiskar

De fann sig snabbt tillrätta

Mabou köpte en regnbågshaj, mest för att den hette något med haj

Kornelia valde en prickig molly, som hon ska ha hos oss. Den heter Sötnos.

Alla blev glada och nöjda och akvariet har fått nytt liv igen.

Läs även andra bloggares åsikter om bilder, hästar, akvarium, fiskat, tupp, 4h, familjeliv,

Mabou (7): Mamma!

Jag: Mmmm…

Mabou: Ska vi ha nån fler, eller…?

Jag: Nån fler?

Mabou: Ja, bebis, alltså…

Jag: Haha… jag vet inte… jag har ju varit sugen länge… vill du det, eller?

Mabou: Ja, om det är en brorsa, för nu har jag ju fyra syrror och det tycker jag räcker…

Jag: Ja, fast du vet, man kan ju inte välja… Även om man vill ha en pojke, så kan det ju komma en tjej i stället…

Mabou: Ja, men då är det okej, men jag säger bara vad jag helst vill ha… så du vet…

Jag: Okej, då vet jag vad jag ska beställa, om jag skulle få chansen…

Läs även andra bloggares åsikter om beställning, barn, bebis, dagens mabou, humor, familjeliv,