Posts Tagged ‘Nyheter’

Nya IKEA-katalogen har kommit ut. Alltid lite småkul att kolla. Dessutom tycker jag de har perfekt läge på sin utgivning. Eller är det bara jag som alltid blir så sugen på att göra om lite och snygga till hemma, när hösten är på intågande?

Jag tror det beror på att man vet att man kommer spendera mer tid hemma när hösten och därefter vintern är på väg. I alla fall för mig.

Lite grejer jag gillar som jag hittade på IKEA:

Björkar i fönstret. Fast på insidan, liksom.

Självhäftande dekoration. Kanske roligt på en barnmöbel?

Om det är spontant vet jag inte, men lite kul kunde det vara med en magnettavla. I alla fall om man hittar lite roliga magneter.

En både enkel och stilren tvålkopp. Den borde jag nog köpa, eftersom min har blivit sönderslagen i badrummet. (Ingen har ännu erkänt vem som var den skyldiga…)

Så här praktiska förvaringar har jag hur många som helst i våra garderober här hemma och jag har ingen aning om hur jag förvarade saker innan jag köpte dom. Dessa är dock i mycket piggare färger, än mina är i.

Färgglada burkar till köket. 3 stycken för 35 spänn. Som hittat!

IKEA´s doftljus får jag aldrig nog av. Dessa är nya och finns i tre olika färger. Dock framgår inte vilka dofter det är. Det viktigaste kanske, om man säljer doftljus?

Alla bilder från IKEA

Så, nu är det bara att börja spara, så jag kan ta mig en tur till IKEA. För hur billigt det än är på IKEA, så blir jag alltid mer pank än jag planerat, efter en tur dit…!

Läs även andra bloggares åsikter om ikea, nyheter, ikeakatalogen, 2009, bilder, tips,

Jag blir inte ett dugg förvånad över DENNA nyhet! Det vet väl varenda människa att män inte har någon simultanförmåga…

…och själv är jag inte ett dugg fördomsfull…

*Springer genast och gömmer mig, så ingen hinner slå mig…*

Läs även andra bloggares åsikter om humor, ironi, fördomar, nyheter, män, simultanförmåga,

Hellre choklad än alkohol till ungarna!

Aftonbladet skriver idag om att de som är värst på att langa alkohol till sina barn, är just föräldrarna. Jag blir inte alls förvånad. Jag vet inte hur många gånger sedan min egen tonårstid jag hört föräldrars försvar för att de gör det. De vanligaste är:

• Då vet jag hur mycket de dricker
• Då vet jag att det inte är dålig sprit
• De får tag på sprit i alla fall
• För att mitt barn kan hantera alkohol

Inget av dessa argument håller i för mig! Jag tycker det är intressant hur man som vuxen försöker rättfärdiga sitt eget handlande som man ändå någonstans måste ha fått med sig att det inte är okej.

Mina egna föräldrar har aldrig köpt ut en droppe alkohol till någon av mig eller mina bröder, vad jag vet, däremot hade jag i ungdomen många vänner vars föräldrar köpte ut åt dem/oss. Som mamma idag tycker jag det är skamligt att man inte bara väljer att köpa ut åt sin egen tonåring, utan också till deras kompisar. Om man nu väljer en så korkad lösning för sitt eget barn, så varför gör man även de valet för någon annans barn?

Jag vet att det finns massor av folk i stugorna som köper ut till sina tonåringar, så jag räknar med att det är många som INTE håller med mig i detta inlägg och det är okej, men i så fall skulle jag önska att ni också ger mig en bra förklaring till varför ni gör det. Hittar ni stöd i någon studie/undersökning/test att era barn inte löper större risk att få alkoholproblem eller att de lär sig hantera alkohol bättre om ni köper ut? I så fall i vilken?

I alla vetenskapliga studier jag har tagit del av i detta ämne, så har man kommit fram till att ungdomar som börjar dricka alkohol tidigt, löper större risk att få alkoholproblem.

Varför jag skriver att ovanstående argument för att köpa ut till sina barn, inte håller för mig, är följande:

Då vet jag hur mycket de dricker. Jag tycker det är struntprat. När mina kamrater fick alkohol utköpt av sina föräldrar, så drack de först upp det. Ibland hemma (en del föräldrar krävde det) och andra fick ta med det ut. Då delade vi på det, eller personen drack upp det själv och sedan drack vi av det som någon annan hade köpt ut. Det vill säga att oftast använde vi den av föräldern utköpta alkoholen till att “förfesta” och sedan drack vi vad någon annan lyckats få tag på, eller som man gemensamt “skramlat” till för att ha tillsammans. Inte alltid, men ganska ofta så innebar detta att de vars föräldrar köpt ut alkohol också var de som blev mest berusade. Lite då och då får jag höra från föräldrar som försvarar att de köper ut till sina barn med att “jag köper ändå så lite, bara några öl/cider“. Hur mycket man köper ut, tror jag som sagt inte styr alls hur mycket personen i fråga faktiskt dricker.

Då vet jag att det inte är dålig sprit. Samma sak där. Det är ingen garanti. För det den här personen som man köpt ut till, köpt tillsammans med sina kompisar, kan fortfarande vara “dålig” alkohol. Dessutom tycker jag att det argumentet brister av fler skäl. För OM nu just den här ungdomen nu skulle visa sig få alkoholproblem som vuxen, ska man då säga: “men jag såg i alla fall till att h*n fick sprit från systemet när h*n var tonåring”.

De får tag på sprit i alla fall. Ja, det allra mesta får de ju det. Men jag anser fortfarande att det är ett mycket dåligt argument, för jag tror som sagt inte att man dricker mindre för att man som förälder köper ut. Dessutom minns jag faktiskt att det fanns tillfällen, även om de inte var allt för många, när man faktiskt inte fick tag på alkohol inför en fest och på så sätt fick man i alla fall den helgen alkoholfri, om ingen förälder “ställde upp” med att köpa ut. Dessutom tycker jag inte att vi ska glömma att som förälder är vi faktiskt oerhört viktiga förebilder för våra barn och särskilt viktigt är det under tonårstiden, som är en nog så känslig period för våra ungdomar.

För att mitt barn kan hantera alkohol. Ja, det kanske det kan. Nu. Å andra sidan lär det inte vara dig som förälder ditt barn visar om det inte kan hantera alkohol. Hur det ser ut när ditt barn blir vuxen har du ingen aning om och man grundlägger sina barns alkoholvanor till väldigt stor del under tonårstiden.

Nu kanske det finns de som tror att jag är så naiv att jag tror att mina egna barn inte skulle dricka bara för att jag inte köper ut. Så är det naturligtvis inte. Men jag tror också att det finns en större spärr för mina barn mot alkohol när de dels vet att det inte är accepterat av mig, för att jag inte köper ut till dem och för att jag själv är i det närmaste nykterist. (Dricker ungefär en gång vert 3:e- vart 4:e år) På samma sätt som jag tyvärr tror att jag påverkat mina barn negativt när det gäller rökning, eftersom jag har rökt under mina barns uppväxt och eftersom jag tror att det är vanligare att barn till rökare själva blir det, även om naturligtvis inte alla blir det.

Nej, jag försöker inte köra med någon skrämselpropaganda, men samtidigt tycker jag inte att man får blunda för verkligheten heller. Alkohol är trots allt den “drog” som ställer till med mest förödelse i vårt samhälle, även om den är legal. Drick gärna och var glad, men var medveten om alla varningssignaler på vägen.

• Vilka risker hänger ihop med en tidig alkoholdebut?
• Vård av Unga
• Alkoholkonsumtion

Fler som bloggar om samma ämne:

• Vronkan
• Sidvind
• Ricky
• Törnebohms
• Framgång är ett val

Här finner du mig på Twitter; http://twitter.com/tonarsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, köpa ut, nyheter, skrämselpropaganda, ungdomar, tonåringar, fest, alkoholproblem, langa, langning,

Intressant diskussion:

Läs även andra bloggares åsikter om gammelmedia, intressant, bloggosfären, bloggare, opassande, mymlan, aftonbladet, media, etik, nyheter,

Jag kan faktiskt förstå att poliser kan få nog. Att de kan bli jäkligt irriterade och att de kan ha en väldigt hård jargong. Det kan jag fatta. Om jag tycker det är okej? Nej, det tycker jag verkligen inte. Jag tycker inte det är okej att kalla folk för apajävel, blattejävlar och annat…

Det går liksom inte att rättfärdiga. Jag är i alla fall glad att man nu inom polisen väljer att gå vidare för att utreda det som skett!

Läs även andra bloggares åsikter om polisen, rasism, rasistiska ord, blatte, apa, oacceptabelt, aftonbladet, nyheter,

Jag brukar inte skriva så mycket om politik i min blogg, vilket egentligen är ganska underligt eftersom jag har en bakgrund som politiskt aktiv i min ungdom och även om jag delvis ändrat en hel del inställningar sedan dess och dessutom inte längre är politiskt aktiv, så anser jag mig fortfarande vara en politisk person som till exempel aldrig skulle ligga hemma på soffan under ett val.

Nåja, min blogg är ju inte alls politisk även om jag anser att alla ens åsikter i samhället härrör från ens politiska åsikter. Givetvis är jag medveten om att min politiska inställning genomsyrar min blogg på annat vis än med politiska inlägg, framför allt genom mina åsikter i andra, kanske framför allt sociala frågor.

Men det finns mycket att säga om konflikten i Palestina och jag är berörd och upprörd över hur det Palestinska folket behandlas av Israel. Det finns säkert tusen orsaker men jag finner inte en enda ursäkt till att förtrycka ett folk. Men det finns många andra bloggare som uttrycker det bättre än mig och som jag anser har mycket bättre kunskaper om konflikten i Palestina, så jag ger dem ordet:

Sarah (som för övrigt vann min bloggkalendertävling ) skriver:

• Genomskåda Israels argument
• Se saker och ting för vad det är!
• En sång för Palestina

En blogg som jag precis har hittat är Den ocensurerade versionen av mitt liv.

Hon länkar till en protestlista som man kan skriva på. Klicka HÄR! Petitionens grundtext finner du HÄR och om du vill läsa på Svenska så kan du se den HÄR (direktöversättning, vilket inte är helt ofelbart, men begripligt).

En pojkes död filmas HÄR (VARNING FÖR STARKA BILDER)

Ett gladare sammanslutning:

Just nu pågår demonstrationer över hela världen. I Stockholm uppges över 5000 demonstranter samlas just nu. Jag och Binta (min äldsta dotter 19 år) hade planerat att delta i demonstrationen i Uppsala, men hade tyvärr missuppfattat tiden.

Just nu: Israel varnar för ny offensiv i Gaza.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, just nu, media, nyheter, sarah, bloggare, palestina, konflikten, israel, åsikter, demonstrationer, protestlista, politik, politiskt aktiv, tonårsmorsa, politisk inställning, aftonbladet, youtube,

Ja, det är klart! Hur söta får barn bli? (Klickbart) Uppenbarligen hur söta som helst! Ja, varför skulle man inte vilja gifta sig om man är hela fem och sex år gamla?

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, barn, humor aftonbladet, nyheter, äktenskap, barnäktenskap, afrika, sötnosar, gulligt,

Jag skrev ju i morse om att Binta (19) inte kom med i nätupplagan av artikeln om mig. Men i pappersupplagan har hon i alla fall kommit med. Du finner henne och hela artikeln i den klickbara bilden ovan.

Missa inte mitt julklappstips: Beställ första delen (av 3) av min bok: En Tonårsmorsa mitt i livet! (Klickbar länk)

Läs även andra bloggares åsikter om unt, artikel, uppsala, tonårsmorsa, bild, pappersupplaga, nätupplaga, nyheter, media,

I sista stund bestämdes det att jag ska vara med i en studiodebatt ikväll på TV 3 Insider. Det kommer att handla om nätpedofiler. Vi får väl se hur det går… Häng me´!

Läs även andra bloggares åsikter om pedofil, debatt, studio, tv3, insider, robert aschberg, nyheter, aftonbladet, nätpedofiler,

Every now and then kommer diskussionen upp om lämplig pensionsålder. Varje gång förvånas jag av den generalitet som detta ämne diskuteras med. Man drar helt enkelt hela svenska folket över en kam, oavsett yrke när man diskuterar hur länge en person bör arbeta innan h*n har möjlighet till pension. Nu är det Maud Olofsson som är i farten igen. Hon vill öppna för högre pensionsålder.

Det kan ju låta rimligt, med tanke på att vi generellt blir allt friskare och dessutom lever längre. Gör man en kort titt på Aftonbladets fråga “tycker du att pensionsåldern ska höjas?” så ser man tydligt att resultatet är att de flesta läsarna i alla fall inte håller med.

Framför allt tycker jag att det blir väldigt svårt att tala om denna fråga rent generellt, eftersom olika arbeten skiljer sig så oerhört på olika typer av arbetsplatser. Jag känner till en massa olika yrken, där personalen är pigga och friska och där man faktiskt fortsätter arbeta efter pensionsåldern. Men, jag känner också till många yrkesverksamma som det är helt uteslutet att de flesta någonsin ens kommer att nå pensionsålder då de har yrken där kroppen tagit så mycket stryk att de inte ens orkar arbeta upp till pensionsålder.

Min pappas yrke till exempel. Han och hans “gubbar” satt och diskuterade detta en dag. De har alla varit i byggbranschen i typ hela sina liv och de kunde knappt komma på några i deras bransch som hade uppnått pensionsålder. Vidare finns det några av “gubbarna” som har så utslitna kroppar efter ett långt och hårt yrkesliv, att de inte klarar av att böja sig ned på morgonen för att ta på sig strumporna, utan de har behövt hjälp med detta av sina familjemedlemmar. Detta långt INNAN de ens uppnått pensionsålder.

Det är klart att man kan få förslitningsskador av mer stillasittande yrken, men jag tror det är extremt ovanligt att hela kroppen blir totalt utsliten innan 60 års ålder i yrken där man har mer administrativa tjänster, till exempel. Att man då jämställer pensionsålder mellan dessa olika yrkesgrupper tycker jag är jävligt oförskämt, för att uttrycka mig på “ren svenska”. Det visar att man inte alls har någon insikt i andra människors problematik på olika arbetsplatser.

Nej, jag anser att man måste se över olika arbetsgruppers utslitningar på kroppen och på så sätt ha en individuell pensionsålder, beroende på yrke, eller helt enkelt sänka pensionsåldern, så att de som inte orkar med det, kan ta ut sin pension i rimlig tid och de som orkar, frivilligt kan fortsätta, även om det senare alternativet blir svårare att genomföra av ekonomiska skäl.

Jag tycker man måste se till verkligheten för de personer man diskuterar och inte alltid utgå från sig själv, för att man själv inte känner sig utsliten av att sitta på en stol på Rosenbad och fatta viktiga beslut. All respekt för politikers uppdrag, men glöm för den skull inte de personer ni faktiskt representerar på era uppdrag.

Tillägg: Jag pratade precis med min pappa i telefonen om detta och han bekräftade nu att det endast är 4-5% inom byggnad som ens uppnår pensionsålder…!

Läs även andra bloggares åsikter om arbete, jobb, yrke, politiker, nyheter, maud olofsson, pension, pensionsålder, byggnadsarbetare, administrativ tjänst, yrkesgrupper, ekonomi, generellt, rosenbad, politiska uppdrag, utsliten, slitskador, alternativ,

Greta är en sådan där kvinna som gör mig glad ända in i själen! Metro skriver om henne och berättar att hon troligen är världens äldsta rappare. Jag älskar kvinnor som Greta!

Läs även andra bloggares åsikter om äldsta rappare, greta, nyheter, rappare, metro,

Det har bara gått några dagar sedan Obamas presidentseger. Ändå har jag på olika håll redan hört från fyra helt olika källor/personer ifrågasättanden om hur länge man ska klara av att hålla honom vid liv? Jag tycker det är fruktansvärt att när det finns personer som äntligen inger hopp och framtidstro för människor, så riskerar de genast sina liv.

Jag hoppas att alla onda farhågor ska visa sig onödiga. Jag hoppas verkligen att USA får behålla sin president. Jag hoppas att Obama får behålla sitt liv. Jag hoppas att hans barn får behålla sin far.

Sedan hoppas jag också att han ska lyckas leva upp till alla de förhoppningar som många har för Obama.

Läs även andra bloggares åsikter om president, usa, obama, överleva, nyheter, hopp, framtidstro, farhågor, ondska, cocoa tea, reggae, video, youtube,

Jag blir verkligen illa berörd av artiklar som DESSA. Barn i vårt land som bor i husvagnar sedan ett och ett halvt år tillbaka. På en camping som dessutom redan är problemfylld, enligt polisen. Barn i vårt land 2008, ska inte behöva växa upp på detta sätt här i Sverige. Även om de råkar komma från värre förhållanden i Rumänien.

Inte blir jag lugnare av att läsa att polisen kontaktat de sociala myndigheterna, men att de slår ifrån sig med:” -Om de bor där så utgår jag ifrån att de bor där tillfälligt. Vi har en fri rörlighet och man får själv välja var man vill bo, säger Renate Saul, enhetschef på socialtjänsten i Askim till Uppdrag Granskning.”

Tyvärr missade jag Uppdrag Granskning ikväll, men jag ska försöka se reprisen. Enligt vad som står i artikeln så har ju polisen handlat helt korrekt, de ska ju anmäla detta till socialtjänsten. Dessutom säger mig något att polisen inte skulle ha uttalat sig på det här viset, om de inte fann situationen för dessa barn alarmerande.

Trist är det också att det inte verkar på socialtjänstens uttalande som om de ens har varit i kontakt med de berörda familjerna på campingen. Det är väldigt illa, tycker jag.

Ännu mer ledsen blir jag när jag läser en av kommentarerna till artikeln: “OK, nu är jag på krig stigen, här pratar vi hur synd det är om folk och barn som är rumäner, ja, vi har även sånt i dom infödda svenska familjerna, jag har barn med en sån svensk som är en höginkomsttagare 40000 i månaden jag har 10, vi har tvillingar på 11 och han vägrar betala för sina barn fast jag tyvärr har fått meddela honom att jag har ca 30000 mindre i månaden, det finns även svenska barn som inte får en cykel och kläder dom behöver och månadspeng ,,, MINNS DET!! jag är inte bitter och tar hand om det mina massor menjag orkar inte bråka mer om rättigheter som även mina barn har”

Eeeh, nu pratade vi inte om att vissa föräldrar inte har råd att köpa en cykel till sina barn, vi talar om hur barn bor i HUSVAGN!! På en camping bland missbrukare, psykiskt sjuka och kriminella. Vi talar om hur de inte ens har en stadig inkomst, utan blir försörjda av välgörenhetsorganisationer. De har alltså inte ens ett socialbidrag. Dessutom tycker jag att även om svenska barn lever i misär, vilket naturligtvis absolut inte heller är okej, men vad gör det mer okej att Rumänska barn lever i Sverige under dessa villkor?

Jag vet att vi inte kan rädda världen. Jag vet att alla inte kan bo i Sverige, men de som faktiskt gör det, borde ju få rätt att i alla fall ha möjlighet att skaffa sig en dräglig tillvaro till sina barn.

Sedan undrar man varför vissa människor begår brott, vilket i och för sig inte är någon ursäkt, men jag tror att de flesta av oss skulle överväga det hela i en tillräckligt svår situation för våra barn, även om jag önskar att jag har fel.

Vad förväntar vi oss sedan att dessa barn ska bidra med till samhället? Barn som börjar sitt liv på detta sätt. Säg bara inte att alla barn föds med samma möjligheter…

Läs även andra bloggares åsikter om romer, husvagn, göteborg, camping, socialtjänsten, polisen, samhället, barn, fattigdom, uppdrag granskning, socialbidrag, alarmenande, rädda världen, välgörenhetsorganisationer, expressen, nyheter,

Jag brukar ibland lägga ut olika webtest från olika webbsidor. Tyvärr brukar det inte alltid gå så bra för mig i dessa test, men idag gick det desto bättre. Testet handlar om hur bra man hängt med i veckans gångna nyheter och tydligen måste jag ha hängt med VÄLDIGT bra, för jag fick 10 rätt av 10 möjliga. Testa dig du också! Klicka HÄR! Fast jag måste erkänna att på två av frågorna chansade jag lite, eller rättare sagt, jag körde med uteslutningsmetoden. Jag vet inte om det räknas då?

Läs även andra bloggares åsikter om webtest, expressen, test, roligt test, nyheter, uppdaterad, uteslutningsmetoden,

Aftonbladet skrev härom dagen om hur vissa kraftigt överviktiga tvingas betala för två flygstolar p.g.a. deras vikt hos en del flygbolag. Att fetma är ett allt mer utbrett problem i världen är ju knappast någon hemlighet. Frågan är hur man ska komma tillrätta med det och i detta fall är kanske framför allt frågan om hur man ska ställa sig till överviktiga i denna bransch?

Att låta kraftigt överviktiga få betala för två stolar, tycker jag luktar diskriminering lång väg, i så fall föreslår jag att flygbolagen börjar införa kilopris på sina resor, eller möjligen att man tar betalt per centimeter runt magen?

Anna Dabrowski skriver i sin blogg i dag att det skulle vara mer rättvist om överviktiga får betala för två stolar, för: “Det är inget kul att hamna bredvid en fet person på planet. Personen sitter intryckt i stolen men väller ändå över på platsen bredvid. Varför ska jag lida för att personen bredvid mig gillar att äta för många bullar?”

De flesta kommentarer till hennes inlägg är ganska ilskna kommentarer.

Talking to me (svinstian!) skriver ett eget inlägg om Anna Dabrowskis inlägg, då hon tycker Annas inlägg är nedvärderande mot överviktiga personer och skriver därför: “Jag TROR att en överviktig person som råkar läsa ditt nervärderande inslag känner sig övergiven och utelämnad…..”

Själv känner jag att jag är rätt trött på intoleranta människor. Det är klart det är viktigt att ta hand om sig själv och det är klart att det är bra att uppmärksamma att problem runt fetma breder ut sig. Men ett annat faktum är också att ingen människa är perfekt, med våra fel och brister och våra defekter. Det är också så att vi människor är väldigt olika. Vi stör oss på olika personer och personer med andra värderingar/röster/utseenden etc.

Om alla som blir “obekväma” för andra, ska beläggas med extra avgifter/skatter eller på annat sätt utmärka sig negativt, då tror jag vi är inne på väldigt farliga vägar. Om en person har problem med undervikt/övervikt eller andra problem, så tror jag att det är ett bättre sätt att komma till rätta med problemet, att erbjuda stöd eller hjälp till den personen i stället för att lägga på personen extra utgifter.

Det var inte länge sedan det diskuterades i media om rökare skulle betala högre sjukvårdsavgifter och en massa olika förslag har kommit och gått genom åren på om vissa grupper ska betala mer för sina vanor eller ovanor. Man har också diskuterat barnfria flyg/restauranger/tågvagnar. Det finns också de som valt att leva utan barn som anser att de borde betala mindre skatt, eftersom de i mindre utsträckning tar del av vår offentliga sektor.

Jag tror att de flesta av oss har någon “last” eller något i vår levnadsstil som retar någon och om vi ska försöka uppmuntra varandra till att bli “den perfekta människan” så är det nog inte bara något som är omöjligt att uppnå, utan också något som skulle bli väldigt trist i längden. Dessutom är det ju definitivt en smaksak.

Om vi dessutom ska lägga en viktgräns på flyget. Vart ska då den gå? Vid 100 kilo, kanske? I så fall, hur gör vi då med dessa vältränade män (det finns säkert sådana kvinnor också?), som väger en bit över 100 kilo, men som ändå inte är ett dugg ohälsosamma eller överviktiga, utan tvärt om väldigt vältränade och medvetna om sin vikt, sitt matintag och sin träning?

Det kanske finns ett och annat bra argument för att införa höjd skatt för överviktiga på flyget, men jag har ännu inte hört något sådant, varken i någon av ovan nämnda bloggar, deras kommentarer eller någon av ovan nämnda artiklar. Samtidigt så är det klart att det av praktiska skäl så kanske man inte kan komma med ett flyg om man väger hur mycket som helst eller är hur stor som helst på bredden. Men för alla människor som är “något överviktiga” kanske man borde fundera på att bredda några säten i planen, på samma sätt som man borde ha längre avstånd till sätet framför då ovanligt långa har svårt att sitta ner på ett säkert sätt?

Man kan ju också välja att gå ännu längre och säga att alla med ett missbruk, (missbruk för alkohol, droger, mat, spel etc.) ska betala för sin egen behandling, det kostar trots allt en hel del. Naturligtvis anser jag inte det, utan tvärt om tror jag att vi i det läget inte skulle få så många missbrukare som lyckades ta sig ur sitt missbruk. Jag anser också att alla är värda ett liv med värdighet och utan missbruk.

Det finns en massa viktiga saker som jag vill lära mina barn och som jag vill att mina barn ska inse innan de kliver ut i vuxenlivet. Ett av dem är vikten av att ta hand om sig själv och trivas med sig själv, men något som jag finner ännu viktigare är faktiskt att de lär sig acceptera att vi alla människor är olika och att de lär sig tolerans mot våra olikheter, både de ytligare och djupare olikheter vi har.

Jag skulle faktiskt önska att vi alla la ner mer tid på att lära våra barn och ungdomar att vi ska vara nöjda med hur vi är och ser ut och om vi inte är det, så bör vi försöka ändra på det vi inte är nöjda med och om vi inte lyckas med det själva, så borde vi söka hjälp för det, utan att skämmas. Att i slutänden är det faktiskt annat som räknas än att några ska stå och peka med hela handen för att tala om hur andra människor ska se ut eller hur de ska vara.

Trots allt så är det väldigt givande att vi alla är väldigt olika.

Läs även andra bloggares åsikter om tolerans, intolerans, överviktiga, övervikt, bloggar, nyheter, aftonbladet, flygbolag, betala mer, talking to me, svinstian, anna dabrowski, diskriminering, vikt, värderingar,

Den hemliga artisten som varit anhållen för misshandel av sin fru är ju inte så hemlig längre, men uppges nu sitta häktad, enligt Aftonbladet. Idag har vi flashback. Forumet som “listar ut” hemlig info på någon timme. Det låter ju rysligt, förstås. En man som slår sin fru är ju aldrig okej och kommer inte bli det heller. Det är olagligt och jag tycker absolut att det ska förbli det.

Men. När man läser hustruns blogg, så är det svårt att veta vad man ska tro? Visst har man hört om kvinnor som efter en misshandel försvarar sin man och säger att det aldrig skett, men när jag läser hustruns blogg, så blir det svårt att säga att hon inte verkar trovärdig. Hon skriver bl.a. själv: “varför ska jag få sota för att andra kvinnor har ljugit och skyddat sina män?” Hustrun verkar dessutom upprörd över att hon blir sedd som “ett offer” p.g.a. det inträffade.

Det blir ju bara spekulationer, men ändå, kan det vara så att det blivit ett missförstånd, trots att det sägs finnas ett vittne till det hela? Hustrun skriver själv om sina ätstörningar och panikångest.

Ja, man får väl hoppas för bådas skull att det inte stämmer, det skulle ju göra världen lite mer hoppfull att leva i, trots allt!

Läs även andra bloggares åsikter om Misshandel, Kvinnomisshandel, Missförstånd, Spekulationer, Papa Dee, Hustru, Nyheter, Ätstörningar, Panikångest, Trovärdighet, Hoppfull, Känd Artist, Löpsedlar, Bloggar, Hemlig artist,

Vissa nyheter känns mer sorgliga än andra!

Läs även andra bloggares åsikter om Choklad, Kakao, Nyheter, Sorgligt, I-landsproblem,

Jag och Mabou ser på TV:

Jag: Ja! Nu börjar nyheterna, vad spännande!

Mabou ser på mig en lång stund med skeptisk blick.

Mabou: Mamma? Är det sant? TYCKER du verkligen att nyheterna är spännande…?

Läs även andra bloggares åsikter om Spännande, Nyheter, Barn, Humor, TV,

Bild: Den supertrendiga Tonårsmorsan (jag) i sin supertrendiga, minst fem år gamla morgonrock.

Aftonbladet skriver idag: Klä dina barn lika trendigt som dig själv och länkar till DENNA sida! Mina barn skrattar sig fördärvade av lycka över att jag inte tar Aftonbladet på orden! De skulle hellre äta levande kackerlackor insmetade med mänsklig avföring, än att klä sig i min “trendiga” stil!

Någon slags självbevarelsedrift är de allt födda med…!

Läs även andra bloggares åsikter om Nyheter, Mode, Trendiga, Aftonbladet, Tonåringar, Tonårsmorsa, Humor, Ironi, Familjeliv, Kackerlackor, Avföring, Kläder,

I Allt om Barn skriver man att “Det svarta fåret är lätt att peka ut“. Det betyder att man skulle favoritisera något/några av sina barn och något av barn skulle då bli det “svarta fåret“. Som ett led i den heta debatten som fortfarande håller på i mitt inlägg: Negerdebatten. IGEN. (Klicka gärna på länken och läs det om du vill) så skulle jag ju kunna säga att alla mina fyra barn är mina SVARTA får…

Nu handlar artikeln dock om att föräldrar älskar något av sina barn mer än sina andra barn. Den handlar också om att man skulle behandla dem olika. När det gäller det första så förvånar det mig att man kommit fram till detta. Det förvånar mig också, uppriktigt sagt att det finns föräldrar som faktiskt känner så. Det måste kännas fruktansvärt för en förälder att känna på det viset för sina barn.

Varför jag ändå blir förvånad över detta är att jag, handen på hjärtat, verkligen inte känner så för mina egna barn. Jag kan uppriktigt säga att min KÄRLEK är lika stor för alla mina fyra barn. När jag väntade min äldsta dotter så var jag orolig under graviditeten över att jag kanske inte skulle kunna älska mitt andra barn lika mycket som det första. Jag trodde det skulle vara omöjligt att känna så mycket kärlek för fler än en person. När jag såg dotter nummer två så försvann dock alla farhågor. Samma starka kärlek som jag känt för dotter nummer ett, fanns också som en självklarhet där för dotter nummer två.

Kärleken känns däremot olika, men alltså inte mindre eller mer för något av barnen. I Sverige säger vi ibland att “favoritbarnet” är det barn som man ägnar sig mer åt eller är “mer tillåtande” mot. I Gambia säger man ofta tvärt om. Det är det barn som man är strängast mot, som är favoriten, för det är det barnet man lägger ner mest energi på att barnet ska upp “uppföra sig” bra. I Gambia är det inte heller helt ovanligt att man är öppen med att ha ett “favoritbarn” och ofta kan det till exempel vara så att i en barnaskara på fem barn, så kan mamman säga att barn 1 är hennes “favorit”, pappan kanske säger att barn 2 är hans “favorit”. Mormor säger att barn 3 är hennes “favorit”, Farfar säger att barn 4 är hans “favorit” och kanske en moster säger att barn 5 är hennes “favorit”… o.s.v.

För mig har alltid detta känts främmande. Däremot så har jag alltid behandlat mina barn olika. Väldigt olika, faktiskt. Jag har dock heller aldrig strävat efter att behandla dem lika. De är fyra väldigt olika personligheter och jag menar att de har väldigt olika behov.

Binta (19) är den som alltid fått mest uppmärksamhet, eftersom jag anser att hon haft störst behov av det. Samtidigt har hon också varit den mest självständiga, så hon har fått göra saker som jag inte alltid tillåtit de andra barnen göra i den åldern. Samtidigt har jag varit mest sträng mot henne, eftersom hon har en förmåga att “over-do things”. Samtidigt så är hon det av mina barn som har haft det svårast i livet av olika skäl och därför har hennes framgångar glatt mig och berört mig mer än de andra barnens. Hon har en mental styrka som jag beundrar enormt! Jag lovar att jag stångat min panna blodig många gånger.

Jai (17) har jag alltid varit väldigt försiktig med. Jai är det av mina barn som är mest känslig. Hon är ganska lätt påverkad och där har jag försökt jobba mycket med att stärka hennes åsikter och hennes person. Hon har lätt att falla i gråt och visa sina känslor, samtidigt som hon håller mycket inom sig och är ganska hemlighetsfull av sig. Man får liksom draaa saker ur henne… Hon är också den av mina barn som har mest olika åsikter jämfört med oss andra i familjen. För henne är det viktigt att ha många nära kontakter utanför familjen och det har jag aktivt försökt stärka, samtidigt som jag ibland också får äga stopp, för att hon lägger för mycket fokus på andra människor, än de som står henne närmast. Det har varit svårt att “släppa taget” om henne. Hon kan verkligen få massor gjort på kort tid och det gäller allt. När hon har bråttom så pratar hon snabbt, städar som en hel orkan och jag beundrar hennes fokusering när hon vill få något gjort och hennes förmåga att känna empati med andra.

Isatou (15) är det av mina barn som är mest hemkär. Hon är den jag litar mest på när det gäller ansvar. Hon är ibland allt för ansvarsfull för sin ålder. Ibland är det nästan så jag önskar att hon “slog klackarna i taket” mer. Hennes enorma kärlek till små barn, djur och hemmet, tycker jag säger en hel del om hennes personlighet. Däremot har jag fått jobba väldigt mycket med hennes självkänsla, som inte är på topp. Jag brukar säga att Binta tog all självkänsla när hon föddes, så att de andra syskonen blev utan och ibland känns det lite så. Isatou har dock ett hjärta av renaste guld. Det finns nog ingen som är så vänlig och verkligen aldrig trampar andra människor på tårna. Hon tar hänsyn till människors liv, tankar och känslor på ett fantastiskt sätt! Jag beundrar verkligen hennes ödmjukhet.

Mabou (6) är det fortfarande svårt att säga så mycket om eftersom han är så liten. Men de främst framträdande dragen hos honom just nu är hans verbala förmåga. Han är dessutom nyfiken och har en enorm känsla för detaljer. Han har mycket spring i benen men är väldigt snäll. Än idag så har jag aldrig hört att han gett sig på ett annat barn eller tagit till våld mot något barn, trots att han åkt på både en och annan smäll själv. Även på dagis och bland hans kompisar så har andra föräldrar och fröknar förvånats över hur snäll han är mot andra barn och att han alltid är mån om att andra barn har det bra och har någon att leka med. Han har kompisar som både är väldigt mycket yngre och även väldigt mycket äldre, vilket jag tycker är ett bra tecken.

Poängen med att relativt grundligt beskriva mina barns personligheter är för att visa hur olika de faktiskt är varandra. Alla mina barn har delar i sin personlighet som jag ogillar väldigt mycket och de har alla delar i sin personlighet som jag är väldigt stolt över och respekterar väldigt mycket. För mig är det oerhört viktigt att se till varje individs olika behov, men jag kan verkligen inte känna att det har med kärleken att göra. Precis som alla föräldra har jag gjort oräkneliga misstag i min uppfostran av mina barn. Fler än jag kan räkna. Det är verkligen inte lätt att som förälder göra rätt alla gånger och ibland är jag övertygad om att barnen anser att jag varit orättvis, men jag tycker det är fel att låta ett barn göra saker bara för att storesyster/storebror gjorde det i den åldern, om man inte känner att det barnet är moget nog för det.

Jag tror också det är viktigt att se individerna efter de behov de har just då. Under en specifik period så kanske ett av barnen har det svårt eller jobbigt och då tycker jag det är en självklarhet att lägga mer fokus och tid på just det barnet under just den tiden.

Nej, jag känner som sagt var inte alls igen mig i att kärleken är större till något av barnen, men eftersom artikeln bygger på en studie och eftersom jag hört föräldrar säga att de har ett barn de älskar mer, så måste jag ändå dra slutsatsen att det kan vara så och det tycker jag måste vara hemskt både för föräldern och barnet.

Hur är det med dig? Har du ett “favoritbarn”?

Läs även andra bloggares åsikter om Svarta Fåret, Barn, Tonåringar, Tonårsmorsa, Nyheter, Allt Om Barn, Studie, Favorit, Favoritisera, Kärlek, Uppfostran, Orättvis, Familjeliv,