Posts Tagged ‘Tonårsmorsa’

Jai och Binta

I inlägget igår kväll skrev jag att Isa inte stod på några pluspoäng hos mig just nu. Jag lovade också att den som väckte mig under den gångna natten skulle bli utan julklappar. I tio år!! Jag kan lova att jag har tio billiga jular att se fram emot!

Jag somnade vid 23-tiden i går kväll. Klockan 23.41 kom första sms:et från Jai:

“Sover du?”

Bestämmer mig först för att inte svara, men så ligger jag orolig i 10 minuter. Det KAN ju ha hänt något!! (Det är av samma anledning en 4-barnsmorsa inte stänger av mobilen på natten, när man har tre döttrar som inte sover hemma!)

Jag: “Nej, men jag gjorde det tills du väckte mig…”

Jai: “Kan du gå ner och öppna dörren jag ska komma hem snart.”

Jag: “Nej! Jag SOVER!! Ni får lära er att ta nycklar eller säga till dagtid när ni ska sova hemma, så jag kan ställa upp dörren!”

Jai: “Jag trodde inte att du sov än men snälla du kan du bara öppna dörren har ingenstans att sova annars.”

Jag: “Dörrjäveln är öppen! Men ni är så stora nu att ni inte kan förvänta er att ha tillgång till mig 24 timmar om dygnet. Ni måste respektera att folk sover på nätterna!”

Jai: “Har du öppnat? Förlåt visste inte att du sov, men nu ska jag inte messa dig i fortsättningen såhär sent, men det var bara nöd denna gång.”

Två och en halv timme senare och många svordomar och vändanden i sängen så lyckas jag äntligen somna om vid klockan 02.30.

Klockan 03.54 ringer mobilen. Det är Binta´s danskompis, så min första tanke är förstås att något hänt Binta. Kastar mig över mobilen och svarar:

Jag: “Jaaaa?”

*Binta´s röst*: “Kan du komma ner och öppna dörren, jag är utanför!”

Sliter av mig täckhelvetet. Stampar ner för trappan, om någon skulle ha fått för sig att somna. Sliter upp ytterdörren:

Jag: “Men ni får väl för f-n säga till på dagtid när ni ska sova hemma, så man kan planera med nycklar och allt. Jag har inte fått sova ordentligt på TRE dygn nu för att ni väcker mig konstant!!”

Binta: “Vaddå? Är Isa hemma”?”

Jag: “Nej, men Jai!”

Lyckades tack och lov somna om ganska omgående den sista gången. Men om det är någon småbarnsförälder som får för sig att det blir bättre med nattsömnen när barnen blir stora, så kan jag säga: HA-HA! GLÖM DET!!

Men mina kommande 10 jular kommer att bli VÄLDIGT billiga, eftersom jag i bloggen igår lovade att: “Den unge som väcker mig, får inga julklappar. De närmsta 10 åren!”

Just nu har jag alltså tre döttrar som inte står i så hög kurs hos mig just nu!

Läs även andra bloggares åsikter om tonåringar, tonårsmorsa, det blir inte bättre, sömnlös, kaos, förbannad,

Isa ligger risigt till just nu, kan man säga…

Planen var liksom klar. Sov alldeles för lite igår morse efter jobbet, då jag inte ville vända på dygnet. Var halvt död hela dagen. Bestämde mig för att sova ut ordenligt på morgonen för att påbörja storstädningen idag med en himla fart. Pappa skulle åka med Mabou till Furuvik, så jag skulle liksom ha hela dagen på mig att städa…

Tidigt på morgonen bestämde sig Isa för att komma hem innan jobbet. Vad hon inte bestämt sig för var att ta med sig nyckeln. Så hon ringde min mobil.

Och väckte mig.

Det kommer att ta ett tag innan hon glömmer sin nyckel igen.

Den utskällningen var inte nådig. Jag tog i från tårna. Kunde förstås inte somna om efter det. Efter ett tag ropade Mabou från övervåningen: “Mamma, skulle vi inte sova ut idag, som du sa? Varför är du redan uppe?”

Han åkte till Furuvik med morfar och de fick en toppen dag tillsammans!

För min del: hela dagen blev förstörd. Två nätter med dålig sömn tar kål på vilken sömntörstande 39-årig morsa som helst…

Har börjat sortera tvätt. Fyllt diskmaskinen. Isa kom hem på lunchen och åt. Tror ni hon ställde in grejerna i diskmaskinen? I så fall tror ni nog på tomten också…

Mycket mer städning än så har jag inte kommit mig för. Och det ser riktigt illa ut här hemma just nu. Riktigt illa.

Nu ska jag göra ett nytt försök. Att sova ut och sedan storstäda i morgon. Jättesnabbt. Och effektivt. Och med värsta superhjältefarten! Den unge som väcker mig, får inga julklappar. De närmsta 10 åren!

Wish me luck!

Läs även andra bloggares åsikter om städa, sömnbrist, tonåringar, tonårsmorsa,

I Söndags kom en massa danstjejer. De skulle sova här hela veckan. Danslägret blev inställt på grund av en massa dubbelbokningar för tjejerna. Så de skulle i stället köra privat dansläger för bara dansgrupperna.

Jag trodde det skulle bli ett jäkla liv här hemma. Det brukar det bli när det är en massa tonårstjejer under samma tak.

Jag tog i från tårna. Talade om innan de knappt hade ställt ner väskorna i hallen vilka regler som gäller hos mig.

Typ:

• Låt bli min cola
• Ställ in disken i diskmaskinen
• Innan ni åker på fredag har vi gemensam storstädning
• Ingen sitter vid “min” dator
• Håll reda på era saker

Sedan kom torsdagen. Tjejernas sista natt skulle komma. De frågade när vi skulle börja städa? Jag blev förvånad över att jag sa: “Det blir ingen städning, det här tar jag hand om. Ni har inte stökat till!”

Jag såg mig omkring i hemmet. Det var som om bara två personer funnits i mitt hem under veckan. Nämligen Mabou och Binta. Mabou´s leksaker är som vanligt runtspridda (vad är det för fel med att ställa in dem i sitt eget rum?) Binta´s kläder ligger utspridda över sofforna, på golvet i vardagsrummet, på vardagsrumsbordet (det som är kvar av det, sedan Isa designade om det).

Jag påtalade det för Binta. Att hon är äldre än sina elever, men ändå är hennes saker runtspridda ÖVERALLT!! Hon förklarar det med att de andra tjejerna bara är blyga… Det tycker hon är en bra förklaring. Typ…

Själv konstaterar jag att fredag kväll, blev inte en vilokväll efter en högljudd och rörig vecka. Fredag kväll blev riktigt TRIST!! Jag tvingade Mabou att ha myskväll och blev glad när extradottern och Isa dök upp helt oväntat. Jag tvingade dem att sitta kvar och käka popcorn, äta godis och titta på The Bee-Movie.

Jag inser att jag nog var mer hysterisk när tjejerna kom, än de lyckats bli på hela veckan…

Konstaterar förvånat att man KAN ha en massa tonåringar i hemmet nästan en vecka utan att gå i taket (särskilt om det inte är ens egna) och man kan kolla på The Bee Movie. Och bli underhållen. Med en popcorn-skål i knät. Och livet är faktiskt inte så tokigt ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om fredagsmys, tonåringar, tonårsmorsa, barn, familjeliv,

Dagens kommentar är det Isa som stod för. Igår började hon sitt nya sommarjobb. Idag på kvällen ringde jag henne från stan. Hon var mer död än levande och låg och sov.

En halvtimme senare ringde hon upp mig: “Hej Mamma! Jag drömde att jag sov…!”

Ja, om man DRÖMDE det, så kanske man faktiskt sov? På riktigt!

Läs även andra bloggares åsikter om tonåringar, trött, tonårsmorsa, vardagshumor,

Gårdagens present som jag fick av Jai. Texten kan ju göra vilken mamma som helst galen av lycka!!

Jag vet inte om det var en pik för mitt dåliga miljötänk eller så, men det var en fin pik i så fall! Den här fina tygväskan med det jättefina trycket fick jag av min dotter Jai igår.

Jai är helt fantastisk på att komma med små, fina presenter, när man minst anar det. Jag var själv väldigt bra på det när flickorna var yngre. Dels höll jag reda på hela släktens födelsedagar och förberedde alltid födelsedagar minutiöst. Men jag var också bra på att handla små, små presenter till flickorna till vardags.

Kanske lite hårtofsar på väg hem från jobbet, eller en film inför helgen. Kanske en liten leksak… Men jag har blivit riktigt dålig på allt det där. Jag har nästan fått lite anti-känslor mot födelsedagar.

Sedan tog Binta över det där. När hon nyligen var hemma hos morfar blev hon själv förvånad över hur mycket små presenter morfar sparat och hängt upp som hon har gett honom.

Men nu är det alltså Jai. Nästan alla presenter jag fått det senaste året har kommit från Jai. En blus, en top, en tygväska, doftljus etc.

Man blir alltid lika glad och överraskad av en oväntad present. Någon som tänkt att det här skulle passa till just mig.

Så tack, min älskade lilla Jaisie-prinsessa, men mest av allt vill jag förstås ha DIG vid min sida och i mitt liv! Tack för att du finns och att du är PRECIS den du är!!

Läs även andra bloggares åsikter om jai, presenter, mamma, tonårsmorsa, tacksamhet, överraskning,

Jullov, Sommarlov, de långa loven tar nästan livet av många föräldrar…

Idag har jag två vuxna döttrar, som i alla fall de flesta perioder bor själva. Jag har en dotter på snart 17 som är väldigt duktig på att sköta sig själv. Så har jag min lilla son på 8 som jag hänger med för det mesta.

Jämfört med hur sommarloven såg ut för bara några år sedan, så är min sommarvardag idag, rena semestern. Annat var det för bara något år sedan. Mina döttrar var ständigt i luven på varandra och om de inte tog halvt livet av varandra så tog de nästan mitt liv, kändes det om.

Det har dock funnits tillfällen när de hållit sams också, mina fyra barn…

Syskongnabb, gnäll och allmän tristess gjorde mina somrar till ett rent helvete vissa gånger. Så här efteråt är det kul att minnas och skratta åt. Men då var det jag som inte skrattade alls. Det var ju lite därför min blogg kom till från allra första början. Jag ville försöka hitta en humoristisk sida av den där vardagen som höll på att äta upp mig i vissa perioder.

Nu känns det som min familj faktiskt “växt ifrån” det där en hel del. Det är skönt. Riktigt skönt. Visserligen kommer det tråkig vardag till alla familjer och visserligen kommer det också nya problem med nya livsföringar. Men jag måste ändå säga att jag dels känner mig tacksam över att just den där tiden tycks vara över för mig, men jag blir också förtvivlad över att jag ser föräldrar som nästan går på knäna under sommarmånaderna. Inte för att deras barn är så “hemska”, utan helt enkelt för att barn blir väldigt krävande under sommarloven och många syskon har svårt att hålla sams.

Så här nedan kommer lite länkar till er föräldrar som har svårt att stå ut och som är helt slut för att det är sommarlov. Jag lägger upp dem till er, dels för att ni ska förstå att ni inte är ensamma om detta, utan att jag tror nästan alla familjer, mer eller mindre har samma problem. Men också för att ni ska förstå att hur långt bort det än känns just nu, så en dag, kommer ni faktiskt att kunna skratta åt allt tok och bråk barnen hittade på, för att ni PASSERAT den där tiden! Jag säger inte att det är lätt eller att det blir problemfritt fram tills dess. Jag säger bara att det finns hopp!

Här bjuder jag er föräldrar som är på väg att “ge upp”, bli tokiga eller tror att ni är ensamma om detta fenomen, på några länkar jag tror att ni kan uppskatta och även ha lite nytta av:

Storstädning (Sommarlovet 2005)

Bojkotta sommarlovet! (Sommarlovet 2005)

Spårade ur! (Slagsmål på jullovet 2005-2006)

Förbannade sommarlov (Sommarlovet 2006)

Jag kan skriva en hel jävla roman med argument! (Sommarlovet 2006)

Ser fram emot skolstart (Sommarlovet 2007)

Mitt sommarråd till dig som är förälder (Sommarlovet 2009)

Läs även andra bloggares åsikter om familjeliv, barn, tonåringar, kaos, sommarlov, lov, tonårsmorsa, tips, råd, hopp, vardag, syskonkärlek, bråk,

Enligt en Brittisk undersökning som idag publiceras i Aftonbladet anser föräldrar att tonårsdöttrar är svårast att uppfostra. Själv har jag inte haft någon tonårsson ännu att uppfostra, så det är svårt att jämföra!

Men lite generellt, utan vetenskaplig undersökning, men genom att ha växt upp med bröder, uppfostrat tre döttrar som idag är 17, 19 och 21 år och med en 8-årig son, så skulle jag nog våga säga att de flesta killar kan vara lite busigare under uppväxten, medan tjejer generellt oftast är ganska svåra att förstå sig på under tonårstiden, med svängande hormoner och humörsvängningar som kan få värsta berg-och-dalbanan att framstå som en bebisgunga.

Men med min egen tonårstid ännu i bakhuvudet, så kan jag också påstå att det för många tjejer är den svåraste tiden i ens liv. Jag är nu på väg mot mitt 40:e år och tiden mellan 13-17 år är fortfarande de värsta åren i mitt liv och jag skulle inte vilja byta tillbaka till den tiden mot något i hela världen!!

Med det i färskt (nåja…) minne så är det inte så konstigt att det är en svår tid för både tonåringen och dennes föräldrar.

Så, ja, även om en av mina döttrar inte haft någon riktigt kaotisk tonårstid och att en annan av döttrarna var väldigt mycket “jobbigare” än sonen även under småbarnsåren, så tror jag generellt att de flesta pojkar kan vara lite busigare under småbarnsåren och de flesta tjejer är svårare under tonårstiden än de flesta pojkar.

Så här, lite med facit i handen kan jag förundras över att jag “kom ut” så välbehållen som jag är från föräldraskapet med mina döttrar.

Å andra sidan så är det ett lika stort under att min egen mamma överlevde min tonårstid.

Sammanfattningsvis om föräldraskapet skulle jag vilja säga: Man får göra sitt allra bästa under de förutsättningar man för stunden har och hoppas att det inte blir allt för tokiga beslut allt för många gånger. Sitt bästa är trots allt det vi kan göra. Med facit i hand är det lättare att ångra saker som redan skett. Men förhoppningsvis så blev det några bra beslut däremellan också…!

Läs även andra bloggares åsikter om tonåringar, tonårsmorsa, döttrar, söner, uppfostran, engelsk undersökning, aftonbladet,

• Fick ett fint mail av en läsare som värmde
• Fick ett frieri i morse
• Sommarvärmen är kvar och den sköna solen
• Fick oväntat besök av några Palestinska vänner
• Binta dedikerade en fin låt till mig
• Jag, Isa och hennes kompisar åt glass, maränger och jordgubbar
• Hann få mig en välbehövlig pratstund med min kära vän, på väg till affären
• Fick se Jai´s fina ansikte när hon kikade förbi
• Mabou cyklade till morfar utan problem och innan han hann bli gnällig
• Det är Söndag och jag gillar Söndagar
• Jag pysslade om mig själv

• Min brorsa Ante och hans barn åkte hem idag
• Jag har fortfarande värk i foten
• Mitt hem ser ut som ett bombnedslag
• Missade en trevlig reggaepicknick p.g.a. min onda fot

Nåja, så länge plussen är fler än minusen så får man ändå inte klaga!

Läs även andra bloggares åsikter om plus, minus, fatou touray, tonårsmorsa, söndag,

Min minstaste lillebrolla

Det har varit lite att stå i sista tiden. Som jag nämnde i något annat inlägg så har jag haft ett rätt tufft arbetsschema de senaste veckorna. Samtidigt som jag då har försökt planera för ett kommande bröllop, då min yngsta lillebror ska gifta sig. Det borde kanske inte vara så mycket för mig att planera i förväg, om det inte vore för att bröllopet ska hållas i Norrland.

Mabou med sin nya kostym

Mabou´s kostym inhandlade jag ju redan för en månad sedan. Mina egna kläder inför bröllopet köpte jag för någon vecka sedan. Problemet var att jag ångrade mig när jag kom hem, då klänningen hade riktig tantvarning. (Det var Jai som lyckades övertala mig om att den skulle passa). Ja, sedan har jag försökt att ordna med att Mabou skulle hinna klippa håret i Stockholm, köpa en ny klänning, ordna med sovplatser i Norrland till mig och alla barnen.

Binta

Jai

Isa

Utöver detta så har jag även hållit på att planera döttrarnas bröllopskläder, hur och när vi ska åka upp till Norrland (Sundsvall). Döttrarna har… typ haft sommarlov, eller nåt. För de har inte lagt många fingrar i kors för att hjälpa till med planeringen.

Eftersom klänningen inte dög och jag lämnade tillbaka den, så hade jag fortfarande problem med mina egna kläder. Jag köpte en ny klänning. Kom hem och provade den efter någon dag. Den var tajt och kort och väldigt snygg. Tills jag satte på mig den…

Då såg jag precis ut som en stoppad korv, med extra tunt skinn. Faktum är att klänningen visade valkar på min kropp, som jag inte hade en aning om att de fanns ens…!!

Så det var bara att börja om planeringen! Till slut fick jag en helt lysande idé! Jag skulle ha en topp och köpa tyg att sy en nederdel av. Idén är ju strålande på alla sätt och vis. Eller nja, det är ju ett litet krux… jag har ingen fungerande symaskin. Eller egentligen är det ett till litet krux. Jag kan absolut inte sy.

Men min vision var glasklar. Det färdiga resultatet skulle bli strålande!! Äh, det går väl att tråckla ihop med lite nål och tråd, tänkte jag. Man har ju inte tummen mitt i handen i alla fall…

Räddande ängel #1 Kan mycket om det mesta!

Som en räddande ängel, när jag beskrev min vackra vision, kom häxan och berättade att hon hade både symaskin och kunde sy. Hon tog alltså frivilligt på sig att sy min nederdel. I och för sig är det inget väldigt, väldigt svårsytt, men det krävs i alla fall att man har lite koll. Det har Häxan. Hon har sytt min nederdel PRECIS efter min vision.

Igår var det dags att prova och det blev verkligen över mina förväntningar.

Efter många och långa diskussioner med de s.k. “vuxna” döttrarna via telefon och sms, om hur och när och med vem alla ska åka till Norrland, så kunde jag konstatera att de i alla fall har tummen precis mitt i handen. De hade inte ens ordnat med skjutsen, trots att jag stått för ALL annan planering. Inklusive vad de ska ha på sig!!

Nåja, endast en sak återstod. Storstädningen av hemmet. Jag har planerat in den tre dagar i rad nu. Utan att lyckas annat än att börja skrubba lite i badrummen och ta hand om stora, stora tvätthögen!!

Så i morse när jag vaknade tidigt och insåg att jag åker i morgon och mitt hem ser ut som om en bomb slagit ner, kastade jag mig ur sängen för att sätta igång…

Räddande ängel #2 är en jäkel på att städa!!

Bara för att upptäcka att min “extradotter” har röjt som en orkan i natt. Det har plockats, sorterats, rensats och röjts. Så det i stort sett enda som återstår för mig är att städa spisen, rengöra åt sköldpaddan,  tvätta sofföverdragen, packa, tömma sopor, byta handdukar, lägga ut de nytvättade mattorna, dammsuga och moppa golven.

Det var verkligen en överraskning. Jag vägrar att resa bort i flera dagar och lämna hemmet som ett bombnedslag!

Jag har funderat på det här nu på morgonen. Är det något med mig som får människor omkring mig att vilja “hjälpa mig”? Någon typ av hjälplöshet? Och i så fall, om det är så. Varför i hela världen smittar inte de vibbarna av sig till mina barn? Att de får den där känslan av att de borde ge mamma lite hjälp?

Oavsett så är jag skyldig mina två närmsta bundsförvanter en överraskning. Jag ska försöka tänka ut något som kan glädja extradottern och häxan! Det blir nog bra till slut ändå det här!

Läs även andra bloggares åsikter om städa, planera, bröllop, kaos, familjeliv, vardag, tonåringar, tonårsmorsa, barn, humor,

Gillar du min blogg?

I så fall kan du rösta på mig HÄR! Om du inte gillar min blogg, eller helt enkelt gillar någon annan mer, så röstar du förstås på den!

Varje röst tas tacksamt emot!

Tillägg: Jag ligger visst efter. Röstningen började redan för 2 dagar sedan upptäckte jag nu… Så lägg på en rem med röstningen, för jag har ingen aning om hur länge den håller på!

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, tävling, rösta, favorit, familjebloggarna, tonårsmorsa,

Fråga: Kan man sova bort ett sommarlov?

Svar: Ja, om man är 16 år (snart 17) och inte har en mamma som sparkar en ur sängen när hon tycker hon har sovit nog!

Tänk vilken tur min 16-åring har att hon har just mig som mamma…!

Läs även andra bloggares åsikter om tur, tonåringar, tonårsmorsa, sömn, sova, sommarlov,

Isatou (16), Jainaba (19) och Binta (21)

De måste få göra sina egna misstag. Jag vet. Men ibland vill man bara skrika till barnen att de gör ett misstag, att de borde lära av mina misstag. Det kan de förstås inte göra. På samma vis som jag inte kunde lära av mina föräldrars misstag utan var tvungen att göra mina egna. Ibland måste man bara vara tyst och tigande åse hur barnen begår samma misstag som man själv gjorde. Och ta dess konsekvenser.

Det var bara det att ingen berättade för mig hur svårt det är, innan jag fick barn…!

Läs även andra bloggares åsikter om tonåringar, tonårsmorsa, misstag, konsekvenser,

Jag, Jai (19) och Binta (21)

Idag har vårens sista radiokåseri av mig sänts i Sveriges Radio. Det handlar om barn som flyttar hemifrån. Och hem igen…

Det kan du lyssna på HÄR!

Fler kåserier kan du lyssna på HÄR!

Till höst fortsätter jag kåsera på Radio Uppland och tills dess önskar jag alla kåserilyssnare en riktigt fin sommar, med eller utan barn och tonåringar!

Läs även andra bloggares åsikter om fatou touray, tonårsmorsa, tonåringar, barn, kåseri, humor, radio uppland, sveriges radio, flytta hemifrån,

Jag har lyssnat på ljudboken Rymmaren av Thomas Bodström. Jag hade inte några högre förväntningar på Thomas Bodström som författare, men jag ska erkänna att den här boken i sin helhet var över mina förväntningar.

Den är spännande, men ger samtidigt en inblick i politiken, på ett lättsamt och intressant sätt, samtidigt som den också ger en inblick i rättsapparaten på ett lättsamt sätt.

Boken handlar om intriger och kriminalfall i en salig blandning, men som ändå är lätta att hänga med i. Ett mord begås på Österåkersanstalten på en torped, som varit vägledare och som är släkt med Miro, som även han avtjänar ett straff på Österåkersanstalten. Den mördade torpeden hade precis innan sökt förflyttning, då han kände sig hotad, men fått avslag, varpå intrigen börjar som omfattar både Kriminalvårdschefer, Generaldirektören för Kriminalvården, advokater, poliser, åklagare och journalister.

Man får följa politikernas vägar när de trasslar in sig och ur sig ur sig genom olika intriger, där många är insyltade.

Boken är som sagt spännande och jag gillar upplägget och sättet berättelsen blir framförd på. Men något som retade mig är hierarkin. De allra flesta; advokater, poliser, åklagare, politiker har en “ond” och en “god” på ett lite väl svart/vitt sätt, men den yrkesgrupp som finns med som konstant framställs som “de riktiga bovarna” är kriminalvårdarna i boken. De kallar de intagna för “svartskallar” och hjälper till vid en stor rymning med halsdukar för sina ansikten.

Om världen var så svart/vit och om “onda” och “goda” var så uppdelade, så vore nog världen en mycket lättare plats att leva i. Om Thomas Bodström har så negativ uppfattning om de ca 5000 människor som arbetar inom kriminalvården idag, så skulle vi nog inte lyckas ha den kriminalvård som ändå bedrivs idag.

För mig blir det lite cyniskt att en f.d. justitieminister och advokat framställer “högstatusyrken” som väldigt väl etablerade och med inslag av både goda och onda (vilket blir lite väl genomskinligt också, eftersom de flesta av oss har både ock i oss och inte bara antingen eller), medan “bovarna” och de med mer lågstatusyrken är genomgående “skitstövlar”, utan nyanseringar.

Nåja, som sagt, boken har en intressant berättelse och är spännande nog för mig att ändå tipsa om att läsa/lyssna på, även om man bör ha i baktanke att karaktärerna i boken är enormt fyrkantigt beskrivna!

Jinge var mer positiv till boken än jag.

Jag ger boken tre tonårsmorsor av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

För andra boktips, gå in på Boktipset!

Läs även andra bloggares åsikter om tonårsmorsa, boktips, ljudbok, böcker, thomas bodström, rymmaren,

Ett stort GRATTIS vill jag utbringa till alla mödrar idag på mors dag! Själv har jag blivit firad i flera dagar av mina fyra barn. Jag har fått massor av fina presenter:

En blus, ett stearinljus med ljusstake, en vas/mugg, salt- och pepparkar, pengar och kött.

Ja, du läste rätt! Jag fick både grillbiff och lövbiff!

Så nog är jag firad alltid.

(Tack Binta, Jai, Isatou och Mabou, ni är bäst!!)

Min mamma vill jag passa på att gratulera massor på morsdag, då hon är min allra bästa vän!! Tack mamma för att du finns!! Jag älskar dig högt och önskar jag hade bara lite av den styrka och intelligens som du har! Du är helt fantastisk och om jag fick välja mamma, så skulle jag välja dig!! ♥♥♥

Jag vill också passa på att hylla alla mammor som kämpar på med sin vardag, med alla bestyr det innebär. Med överfyllda tvättkorgar, tonåringar med hjärtesorg, storstädningar, yrkesarbete, kämpig ekonomi, blöjbyten och diskning. Det vill säga: jag vill hylla ALLA mammor, som gör sitt allra bästa för sina barn och kämpar i det tysta, även om föräldraskapet också ger massvis av glädje och lycka, vilket kan vara lätt att glömma när man kryssar mellan tvätthögarna, dagis och alla andra “måsten”.

Men just idag. Precis idag när det är mors dag 2010, vill jag ge en alldeles särskild hyllning till alla mödrar som kämpar med barn med handikapp. Med uppenbara, synliga handikapp, men också med mödrar till alla barn som har osynliga handikapp, såsom alla bokstavskombinationer som finns, autism, psykisk ohälsa och alla andra osynliga handikapp som barn kan ha!

Till er vill jag säga: Se dig själv i spegeln i kväll innan du går och lägger dig. Försök att inte titta på ett stripigt hår, eller ett överviktigt ansikte, titta absolut inte på de rynkor och gråa hår du kanske har, inte heller på påsarna under ögonen. Försök att se på dig själv som den du är: En mamma som gör sitt bästa utifrån din egen situation. En mamma som inte är perfekt eller gör allting rätt, men som gör det DU är övertygad om är det allra bästa för just DITT/DINA barn! Ingen av oss mammor är mer än människa och oftast har vi de högsta kraven på oss själva. Du duger! Du är bra och du är värd att hyllas lite extra idag, på mors dag!

Läs även andra bloggares åsikter om mors dag, hyllning, 2010, grattis, osynligt handikapp, tonårsmorsa,

Jag blev uppmärksammad av Anna på Kotteshoppen, som i sin tur blev uppmärksammad av Nakna Sanningen att den här veckan är det Bloggkärleksveckan. Varmt tack Anna för att du ville dela med dig till mig av den här veckan och de fina orden du skrivit om mig på din blogg!

Eftersom jag startade en liknande grej en gång, fast utan att riktigt inse det förrän efteråt och dessutom ganska ofta försöker länka till just bloggare som inte fått samma möjlighet till uppmärksamhet som min egen blogg trots allt fått, så hakar jag väldigt gärna på!

Här kan du läsa om vad Bloggkärleksveckan innebär och hur du själv kan delta.

Den bloggare jag vill skänka en massa Bloggkärlek till, är Svarten. Dels känner jag att jag blir glad och inspirerad av det sätt han skriver om Islam på. Vad jag förstår är han inte muslim själv, men hjälper till att lyfta fram det positiva i religionen, som i dessa dagar tycks anses vara “roten till allt ont” om man får tro media. Att han själv inte är muslim tycker jag höjer trovärdigheten, hur konstigt det än kan låta. Men jag anser att hans inlägg blir mer frispråkiga genom att han vill lyfta fram Islams positiva sidor, samtidigt som han inte lämnar odelat positiv kritik, utan faktiskt kan se även de negativa delar folk använder sig av för att hylla sin egen religion. Det tror jag är svårare att göra om man själv anser sig tillhöra en viss religion.

Förutom att vi tycks dela bekantskaper utanför bloggvärlden, finns det också andra intressanta aspekter i Svartens blogginlägg, som jag delar intresse för. Dessutom har jag blivit väldigt nyfiken på personen bakom bloggen Svarten och hoppas jag får äran att träffa honom en dag!

Hur som helst så lyser många av hans inlägg upp mina dagar och jag hoppas verkligen att fler hittar hans blogg, då han ofta skriver läsvärda inlägg och verkar vara en vettig och trevlig person!

Vem vet? Jag kanske hinner uppmärksamma fler bloggare under den här bloggkärleksveckan?

Läs även andra bloggares åsikter om bloggvärlden, bloggkärleksvecka, tonårsmorsa, svaren, bloggare,

Jag och Jai

Igår kväll när jag kom hem. Sent som bara den. Då satt min mellandotter Jai (19) och väntade på mig. Vi har inte varit på “speaking terms” på ett tag, så att säga…

Men nu har vi pratat ut. Och jag blev grattad i förskott på morsdag med fina presenter och nu känns allt så mycket, mycket bättre!

Kommunikation är nästan alltid bättre n tystnad! “Reda ut” är alltid bättre än att “tiga ihjäl”! Lite lättare blev det i hjärtat! ♥

Läs även andra bloggares åsikter om konflikt, kommunikation, tonåringar, tonårsmorsa,

I dag sändes ännu ett kåseri av mig. Det handlar om det här med telefonköer, något jag sluppit i dag, när jag varit på jobbmöte hela dagen och fick mig en härlig stund utomhus ett tag.

Om du vill lyssna på veckans radiokåseri, klickar du HÄR!

För tidigare kåserier, klicka HÄR eller HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om fatou touray, kåseri, krönika, radio, tonårsmorsa, humor,

I morse när jag kom hem från jobbet, väntade mig en liten överraskning. Binta (21) var hemma på besök. Hon och hennes vän låg och sov och jag kunde bara inte låta bli att väcka henne. När jag ätit frukost med Mabou och skickat honom till skolan, försökte jag övertala henne att komma och sova i min säng, så jag kunde krama lite på henne. Hon är en toppen liten kamin när man känner sig trött och frusen.

Hon försökte i stället övertala mig att krypa ner med henne, men jag ville sova i min egen säng och lyssna på min ljudbok tills jag somnade, så vi fick sova på varsitt håll.

När vi vaknat så hann vi kramas en liten stund innan hon skulle vidare, så jag har hunnit få och ge lite Binta-kärlek i dag i alla fall.♥♥♥

När barnen flyttar hemifrån så blir varje stund man kan tillbringa med dem, väldigt värdefull! Det trodde man inte när man stod mitt uppe i konflikter och bråk och med lätthet hade kunnat bli galen av ilska…!

Ens barn är alltid kärlek, men ibland känns det lite mer inombords!

Missa inte VECKANS DEBATT!

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, flyttat hemifrån, konflikter, familjeliv, tonårsmorsa,

Tjejerna i helgen som gick

Ja, i helgen var de här, hemma hos mig. Jag undrar bara varför Mabou verkar njuta så mycket när huset är fullt av tonårstjejer? Vad tror du?

Läs även andra bloggares åsikter om tonåringar, tonårsmorsa, pojkdröm,